Det var lite kyligt nu på morgonen, men jag lyckades ändå få med både gubben och Lill-polarn ut på promenad. Lill-polarn behövde verkligen röra lite på sig efter allt stillasittande mys med Esmeralda de senaste dagarna.
Han gnällde förstås en hel del när jag berättade att vi skulle gå i skogen, men jag påminde honom om att han kunde hålla sig på stigen den här gången. Sist blev han nämligen så upprörd över alla omkullblåsta träd att promenaden slutade i ren dramatik.
När vi kom en bit in i skogen blev Lill-polarn alldeles till sig över alla vitsippor som börjat blomma. Han skulle absolut plocka famnen full till Esmeralda. Men just som han gick där med båda armarna fulla, kom en liten hund rusande rakt emot honom – och där for alla vitsippor åt alla håll!
Hundens matte bad genast om ursäkt och förklarade att de just nu tränade hunden till att leta upp köttbullar. Lill-polarn såg skeptiskt på henne, spände blicken och utbrast:
– Tycker du att jag ser ut som en köttbulle, eller!?
Man kunde se på hunden att den aldrig träffat något liknande. Den stod där med huvudet på sned, sniffade förvirrat och tänkte nog sitt. Shit! Vandrande pinne! Hel-skumt!
