Usch, vad det blåser i dag! Lill‑polarn ville absolut vara med när jag lade ut plattstenarna som gångar till växthuset och kryddspiralen. Efter att jag fått ett par stenar på plats tog jag ett steg tillbaka för att se hur det såg ut – och då såg jag Lill‑polarns version.
Han hade lagt ut sin egen gångväg, men den gick kors och tvärs över hela tomten! På ett ställe slutade den mitt i landet.
– Men Lill‑polarn, varför har du gjort en gång dit? Det finns ju inget där! frågade jag.
Han svarade glatt:
– Jo, men masken ligger ju där! Jag vill kunna hälsa på honom varje dag.
När jag tittade närmare såg jag att han gjort gångar till stora stenen, fågelbadet och till varenda liten blomma vi planterat. Det började nästan likna ett litet grustag – och jag märkte att Lill‑polarn själv till slut började tappa bort sig i sitt eget nät av småstigar.
Jag föreslog försiktigt:
– Hmm, kanske vi kan lägga dina stenar mellan mina, så kan vi använda samma väg?
Han log brett och nickade:
– Ja, mina stenar är ju bättre, då ser det ut som vi anlitat ett proffs! Visst är jag duktig?
