... dina symboler här ...

Ingalill Sjögren

Öhoppning bland Adriatiska havets små paradis

av Lämna en kommentar

Idag började vi dagen med en båttur ut till Lopud Island, där allt kändes stilla och vänligt redan när vi steg i land. Vi tog en kopp kaffe och promenerade i lugn takt genom gränderna. Resten av gruppen gick för att titta på kyrkan, men vi valde att strosa längs vattnet istället — följa strandlinjen, känna solen värma och bara låta öns rytm bestämma tempot.

Saplunara Beach
Efter Lopud fortsatte vi vidare till Saplunara Beach, och där möttes vi av ett vatten som var så klart att det nästan såg overkligt ut. Vi stod länge och tittade på alla små fiskar som simmade nära strandkanten, som små silverstreck i det turkosa. Det var en sådan plats där man automatiskt blir tyst en stund, bara för att njuta av ljuset, värmen och den där enkla skönheten som Adriatiska havet är så bra på att bjuda på.

En mjuk start på dagen — och precis den sortens ögonblick som gör resor minnesvärda.

Efter stranden fortsatte vi vidare till Odysseus Cave, den där mytomspunna grottan som man måste simma in i för att se ordentligt. Båten lade sig till rätta utanför öppningen och gruppen hoppade i vattnet, ivriga att utforska det blåskimrande rummet där inne.

Odysseus Cave
Claes‑Olof och jag valde att stanna kvar i båten. Det var skönt att bara sitta där i solen och se de andra försvinna in genom öppningen som små prickar i det turkosa. När de kom tillbaka berättade de hur ljuset skiftade inne i grottan och hur vattnet nästan glödde mot väggarna. Säkert en spännande upplevelse — men inte riktigt vår grej, och det var helt perfekt att få njuta av stunden från däck istället.

88. Gatulyktor (146 av 182 )

av Lämna en kommentar

Det finns något alldeles särskilt med lamporna i Dubrovniks gamla stan. De hänger där som små ljusväktare över gränderna – alla i samma form, samma milda sken, men med olika små hemligheter. Vissa bär restaurangernas namn, andra är helt tomma, som om de bara vill lysa utan att säga något alls.

Just den enkelheten gör ljuset så charmigt. När kvällen faller och stenhusen blir mjuka i färgen, tänds lamporna en efter en och skapar ett stilla skimmer över trappor och valv. Det är som att gå genom en gammal berättelse, där varje lampa är en liten paus, ett andetag, ett “stanna här en stund”.

Det är ett ljus som inte försöker imponera – det bara är. Och kanske är det därför det känns så magiskt.

Dubrovnik

Öhoppning i Adriatiska havet

av Lämna en kommentar

Idag ger vi oss ut på en av resans mest efterlängtade turer: en hel dag av öhoppning bland Adriatiska havets små paradis. Det blir en dag fylld av stränder, grottor, nationalparker och charmiga hamnar — en sådan där dag som redan känns magisk innan den ens har börjat.

Lopud Island – mjuk start på dagen – där vi kommer att promenera genom de lugna gränderna och känna den där stilla ökänslan.

Saplunara Beach – Här väntar ljus sand, turkost vatten och en av de mest idylliska stränderna i området. Vi kommer att slappa och bara njuta av att vara precis här. 📄 Båttur mellan öar

Odysseus Cave – Vi kommer att simma in i det blågröna ljuset och känna hur grottan öppnar sig som en hemlig värld.

Mljet nationalpark – där vi kommer att vandra bland tallar, sjöar och den där djupa tystnaden som bara finns på öar där naturen får vara i fred. En perfekt kontrast till havets brus. 📄 Mljet nationalpark

Šipanska Luka – där vi kommer att strosa längs hamnen, titta på båtarna och kanske ta något litet att äta.

Koločep Island – kommer vi att njuta av klippor, stigar och ett hav som glittrar som glas.

Blue Cave – där ljuset kommer att dansa i vattnet och hela grottan lysa i blått. Ett perfekt sista stopp innan vi vänder tillbaka mot Dubrovnik, solvarma och fyllda av intryck. 📄 Stilla avslutning

Lady of the Rocks i Perast

av Lämna en kommentar

Dagens utflykt till Montenegro bjöd på många fina stunder, men den som fastnade mest hos mig var ändå Lady of the Rocks i Perast. Jag hade inte väntat mig så mycket av kyrkan — från utsidan såg den ganska enkel ut, nästan som vilken liten kustkyrka som helst.

Men oj… så fel jag hade.

När vi klev in öppnade sig en helt annan värld. Den lilla kyrkan var full av detaljer, historia och små skatter som gjorde att man ville gå långsamt, titta nära och låta allt sjunka in. Den lilla museidelen var så mysig, nästan som ett hem snarare än ett museum. Broderier, tavlor, gamla föremål och berättelser som låg tätt packade i rummen, som om de ville viska sin historia till oss.

Lady of the Rocks av Ingalill Sjögren

Och Perast själv… vilken charm. Den lilla kuststaden låg där som en stilla pärla, med stenhus, glittrande vatten och en lugn rytm som gjorde att man automatiskt sänkte axlarna. Det blev dagens roligaste stopp, helt enkelt. En sådan plats där man känner att man vill stanna lite längre, kanske ta en kaffe, kanske bara sitta och titta på båtarna som glider förbi.

Det är fint när en plats överraskar en så. När något som ser enkelt ut visar sig vara fullt av liv, värme och små berättelser.

Perast

Tillbaks från Montenegro

av Lämna en kommentar

Vi kom precis hem från dagsutflykten till Montenegro, lite trötta i benen och fulla av intryck. Det blev en sådan där dag som både rusar och dröjer kvar på samma gång.

Efter timmar av trappor, utsikter och små gränder bestämde vi oss för att göra något enkelt: köpa med oss mat hem och laga till det själva. Bara få landa, andas ut och låta allt sjunka in.

Här är en liten slideshowe från kattmuseumet , trappor och fika på balkongen. Det är lite blandade bilder från dagen.

Fika på balkongen av Ingalill Sjögren

Artikel