Ingalill Sjögren

”Den största äran i livet ligger inte i att aldrig falla, utan i att resa sig varje gång vi faller.” – Nelson Mandela

Min pappa sa den alltid till oss under vår uppväxt, särskilt då vi hade klantat till något ordentligt eller misslyckats med något som gjorde oss riktigt ledsna. Just då kändes orden kanske lite tröstande, men med åren har de växt sig starkare i mitt hjärta.

I trädgården ser jag samma sak varje dag. Plantor som knäckts av vinden, frön som inte grodde, eller krukor som råkat välta – men ändå, dag efter dag, reser sig livet. Det är i den där tysta, envisheten som skönheten och styrkan växer.

Just nu går jag själv genom en period där jag verkligen fått påminna mig om just detta. Det är lätt att tro att framgång handlar om att aldrig göra misstag, men sanningen är ju att varje fall är en inbjudan att växa.

Dagens skrivuppmaning landade rätt i hjärtat: ”Om du var tvungen att ge ett livsförändrande tips, vad skulle det vara?” Mitt svar är enkelt och samtidigt svårt i praktiken: Ge inte efter. Inte för att vara hård, utan för att vara tydlig med vad som är okej för dig.

Det är så frestande att ge efter för fridens skull. Tjafset, tonläget, den där energin som suger ut allt – det känns ibland enklare att bara nicka, le och gå därifrån. Men varje gång vi ger med oss fast vi egentligen menar nej, tränar vi oss själva i att sätta våra egna gränser sist.

Och visst: ibland är det helt rätt att gå. Att välja bort en diskussion som bara leder till mer bråk är inte svaghet, det är självrespekt. Men det är inte samma sak som att ge efter. Att gå är ett aktivt val. Att ge efter är att låta någon annans vilja forma din.

Det finns människor där varje samtal blir ett dragkamp. Där logik inte når, där tonen är huggig och där varje gräns testas. Då är det inte bara okej att gå – det är ofta det klokaste. Du behöver inte vinna varje diskussion för att vara stark.

Att gå är också ett sätt att inte ge efter. Det är att säga: ”Jag bryr mig om mig själv tillräckligt mycket för att inte stanna här.”

Att inte ge efter handlar inte om att vinna. Det handlar om att sluta förlora dig själv i små bitar varje dag. Det är ett livsförändrande tips, men det är också ett vardagligt: en mening, ett nej, ett steg bort från ett samtal som inte är värt din energi.