... dina symboler här ...

Bilderna från vår lilla lunchutflykt

Dagens skrivuppmaning: Dela några senaste bilder från din kamerarulle, ingen förklaring behövs.

Jag älskar att fotografera, så idag delar jag några av de senaste bilderna från min mobil.

När en kollega och jag gick på lunch passade vi på att ta en liten sväng till Mölnlycke Garden Center. Det blev en av de där spontana utflykterna som ger mycket mer än man förväntar sig. Vägen dit bjöd på vackra vyer med höstfärger och rogivande natur, och kameran fick jobba flitigt längs vägen.

Porslinsbär (Ampelopsis brevipedunculata)

På garden centret hittade jag en riktigt spännande växt som fångade min uppmärksamhet. Tyvärr glömde jag att skriva upp namnet, men den hade fantastiska bär som skiftade i färg från ljusblått till mörkt lila. Kanske känner någon igen den?

Höst

Det blev en härlig liten utflykt med vacker natur, inspirerande växter och några nya bilder till samlingen. Ibland räcker det med en kort stund mitt på dagen för att fylla på med både energi och inspiration.

Två små träfigurer

Dagens skrivuppmaning: Vad är en sak du äger som har ett djupgående sentimentalt värde?

För mig är svaret enkelt. Det är två små träfigurer.

Min bror täljde dem när han gick i träslöjden i skolan. Jag minns fortfarande hur glad jag blev när jag fick dem. För någon annan kanske de bara ser ut som två enkla figurer av trä, men för mig har de alltid varit något mycket större.

När jag var arton år dog min bror. Sorgen förändrade mycket, och plötsligt fick de små träfigurerna en ännu djupare betydelse. De blev ett av de få konkreta spår jag hade kvar av hans händer, hans skaparglädje och hans omtanke.

Genom åren har de följt mig genom olika hem och olika skeden i livet. Varje gång jag ser dem tänker jag på honom. Jag tänker på den där skolpojken som satt i slöjdsalen med en träbit och några verktyg och skapade något som skulle komma att betyda så mycket för mig.

Det är märkligt hur värdefulla vissa saker kan bli. Inte för att de är värda pengar, utan för att de bär på en historia. Mina två träfigurer påminner mig om någon jag älskade och saknar än idag.

Därför är de bland de mest värdefulla saker jag äger.

Trädgårdens hemligheter

Dag 29

Vissa motiv finns bara en kort stund. Just nu glöder trädgården i koppar, guld och rött, men om några dagar har novembervinden gjort sitt och färgerna har bleknat till brunt. Därför tänker jag att dagens uppdrag får bli att stanna upp och se det som snart är borta.

När jag kommer hem ska kameran få följa med ut. Inte för att fotografera de vanliga vyerna som jag redan har hundratals bilder av, utan för att leta efter sådant jag ännu inte har upptäckt. Kanske en fröställning som fångar det låga solljuset. Kanske mossa som lyser grön mot de rostbruna löven. Eller en liten detalj vid marken som jag gått förbi hela hösten utan att lägga märke till.

Jag ska gå långsammare än vanligt, böja mig ner lite oftare och försöka se trädgården med nya ögon. Hösten är som allra vackrast just nu, och ibland gäller det att passa på innan naturen vänder blad och går vidare till nästa kapitel.

77. Fyrkant (160 av 182 )

Vi stannade till vid Landvettesjön för att njuta av den vackra utsikten. Där fick vi syn på något märkligt som först såg ut som en enkel sittplats eller bänk, placerad mitt i naturen.

Men ju längre vi tittade, desto mer började vi undra vad det egentligen var. Kanske är det resterna av en gammal grav eller ett minnesmärke från en svunnen tid? Vi vet inte säkert, men det gav platsen en särskild känsla och väckte fantasin till liv.

Vet du vad det kan vara? Berätta gärna i en kommentar!

Indien kommer jag nog aldrig att återvända till

Dagens skrivuppmaning: Vad är den värsta reseupplevelsen du någonsin har haft?

flygplats

Alla resor blir inte som man tänkt sig. Vissa lämnar efter sig fantastiska minnen, andra blir till berättelser man helst hade varit utan.

Min kanske värsta reseupplevelse inträffade när vi mellanlandade på flygplatsen i Chennai i Indien på väg mot Singapore. Redan när vi kom av planet kändes stämningen märklig. Vi föstes in i en trång hall tillsammans med mängder av andra resenärer utan att någon riktigt förklarade vad som hände. Personal ropade och gestikulerade åt olika håll, och det verkade som om ingen visste vem som skulle stå var eller vart man egentligen skulle gå.

Kanske hade personalen bara en ovanligt stressig dag. Kanske hade vi otur och råkade hamna mitt i någon tillfällig röra. Men där och då kändes det mest som ett enda stort kaos.

Tyvärr blev fortsättningen inte bättre. När vi väl klev ombord på nästa flygplan var temperaturen så låg att man nästan frös hela resan. Toaletterna var dessutom i ett skick som gjorde att man helst undvek att gå in över huvud taget.

Efter den upplevelsen bestämde jag mig för att Indien nog inte är ett resmål för mig. Samtidigt försöker jag vara rättvis. Ett land med över en miljard invånare kan förstås inte bedömas efter några timmar på en flygplats och ett flygplan. Kanske hade vi bara ovanligt oflyt den dagen.

Men vissa reseminnen fastnar lite djupare än andra, och just den här mellanlandningen är en sådan upplevelse som fortfarande dyker upp när någon frågar om min värsta resa.

Artikel