Barnens kläder har sitt eget liv, tror jag ibland. Det är helt otroligt hur mycket som blir kvar i idrottshallarna efter varje termin – tröjor, strumpor, mössor och ibland till och med hela gympapåsar. De med namn och telefonnummer försöker jag rädda genom ett snabbt sms till ägaren. Resten får ligga kvar i förvar ett tag till, tills nästa termin börjar. Då gör vi en rensning och skänker allt vidare.
Jag känner mig verkligen tacksam över att vi har så mycket plats omkring oss. Den gigantiska tomten känns ibland nästan oöverskådlig – det finns alltid något hörn som ropar efter lite omsorg, någon rabatt som vill rensas eller en ny idé som pockar på att få bli verklighet. Samtidigt är det just den här vidden som gör stället så levande.
Just nu är vi hundvakt åt Maja och Pärla igen, och de fyller tomten med sådan livsglädje. Tillsammans med Jippy och Jackpot blir de som ett eget litet fyrbent gäng – de rusar genom gräset, nosar nyfiket bland odlingstunnlarna, utforskar skogsdelen och avslutar med lyckliga språng i den lilla hagen.
Det är något så genuint glädjande med att se dem så fria och nöjda. Deras energi smittar, och varje springtur får platsen att kännas ännu mer som ett paradis – för både människor och djur.
