Det finns något alldeles särskilt med de där dagarna när man låter trädgården bestämma middagen. Idag var en sådan dag. Jag kände inte för att planera eller handla – utan gick helt enkelt ut och plockade det som fanns.
Blomkålen har visserligen haft det lite kämpigt i år, ganska angripen som den blivit, men i tunneln har jag ändå fått fram riktigt fina huvuden. Det är alltid lika fascinerande hur mycket bättre vissa saker trivs där inne, lite mer skyddade från väder och ohyra.
Jordärtskockorna däremot – de bara levererar! Jag har mängder, och det känns nästan som en liten skatt varje gång man gräver upp dem ur jorden. Och löken i år, ja den blev verkligen fin. Så där lagom stor och fast, precis som man vill ha den.
Så det fick bli en krämig soppa på dagens skörd. En sådan där enkel, rustik måltid som smakar så mycket mer när man vet att allt kommer från den egna jorden. Lite lök som fick fräsa mjuk, blomkål och jordärtskockor i bitar, buljong och en skvätt grädde – och så mixa till en len soppa.
