Ibland är det de små sakerna som väcker mest glädje. Idag kom Rosa förbi — sådan där genuin, varm människa man önskar att det fanns fler av — och hon hade med sig en hel skatt. Växter, en påse med miniroser och, det allra bästa: en burk inlagd gurka som hon hade gjort på sin egen västeråsgurka. Hemlagad. Av henne.
Jag blev så himla glad när jag såg detta. Inte bara för grejerna i sig — även om miniroserna är ljuvliga och gurkan säkert smakar som en sensommardag i burk — utan för att det är så gulligt att hon delar med sig. Att någon har odlat något med sina egna händer, lagt in det, och sen kommer dragande med det till mig.
Sedan hade hon med sig två grenar med rötter från gul fläder. Och där… ja, där är jag lite osäker. Kommer de att ta sig? Jag har satt dem i backen för nu, men jag funderar på om det kanske är bättre att sätta dem i en stor kruka istället — ge dem lite mer kontroll över jorden, skydd och närme. Fläder är ju annars en sådan där trotjänare som brukar klara det mesta, men just de här små rötterna känns ömtåliga. Som om de behöver en chans att etablera sig i lugn och ro innan de släpps ut i rabattens vildmark. Får se. Jag kanske flyttar dem i morgon.
För just nu är jag mitt uppe i en stor rensning i rabbaterna. Jag vill inte ha så mycket kvar till hösten — vill städa, gallra, ta bort det som har blommat över och det som aldrig riktigt ville. Det är en sorts trädgårds-terapi, faktiskt. Att dra upp det gamla och göra plats. Kroppen jobbar, huvudet töms. Och man ser vad som faktiskt fungerade i år och vad som borde få flytta på sig.
För vädret har redan börjat gå över mot kallare tider. Morgnarna är fuktigare, luften har fått den där skarpa kanten som säger att augusti snart tänker övergå i september. Det är inte kallt ännu, men det är på väg. Man känner det i ben och rygg innan termometern hinner visa det.
Så nu gäller det att ta hand om det som finns. Plantera det Rosa gav mig. Rensa det som är slut. Och kanske — om gurkan smakar hälften så bra som den ser ut — sitta ner en stund med en smörgås och konstatera att sensommaren i trädgården, trots allt, är en ganska vacker sak.
