På morgonen kan det fortfarande vara lite halt, med de där luriga isfläckarna som gömmer sig i skuggan och överraskar en när man minst anar det. Men känslan i luften går inte att ta miste på – våren är definitivt på väg nu. Fåglarna låter gladare, solen värmer faktiskt lite mer på kinderna och man får lust att börja planera trädgården igen.
Det är något visst med den här tiden, när vintern sakta släpper taget och man börjar känna livet återvända överallt omkring sig.
I fredags hade vi konferens med jobbet på Stenungsbaden i Stenungsund. Jag hade egentligen tänkt sova över, men vädret var allt annat än inbjudande – dimma och regn hela dagen – så jag bestämde mig för att köra hem emellan istället.
Trots det grå vädret var dagen väldigt givande. Den första föreläsaren var Henrik Whalström, som pratade om ohälsa – ett så viktigt och aktuellt ämne som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet och samtal. Hans föreläsning väckte många tankar och reflektioner, både kring arbetslivet och vardagen i stort.
Efteråt blev det lite fika och samtal med kollegorna, och även om jag missade den avslappnade kvällen på hotellet kändes det skönt att ändå få komma hem i tid. En ganska lugn och eftertänksam konferensdag, helt enkelt.
Den andra dagen hölls föreläsningen av Lena Ljungdahl, som tog upp det viktiga ämnet PDV – Pågående dödligt våld. Det var en stark och lärorik genomgång om hur både kropp och sinne påverkas vid hotfulla eller våldsamma situationer, och hur man kan agera på ett tryggt och medvetet sätt. Lena förklarade på ett tydligt och engagerande sätt hur kroppens försvarssystem fungerar, och gav flera konkreta exempel på hur man kan känna igen signalerna och hantera dem i praktiken.
Äntligen har den kommit – boken Det bortglömda husapoteket! Jag har väntat otåligt på att få bläddra i den och inspireras av alla gamla huskurer och örternas läkande kraft.
Det ska bli så spännande att börja samla in och använda mina örter till olika tinkturer och andra små preparat till mitt eget lilla husapotek. Tanken på att kunna ta tillvara det naturen bjuder på, och göra enkla, naturliga kurer här hemma, känns både trygg och motiverande.
Nu längtar jag bara efter att jorden ska tina så jag kan gå ut i trädgården och börja plantera, rensa och se årets örter ta form i rabatter och hörn. Kanske hittar jag nya favoriter att odla tack vare inspirationen från boken, både till teer, salvor och tinkturer. Det känns som att den här säsongen i trädgården kommer att bli extra grön, doftande och lite mer läkande än tidigare år.
Det har tagit sin tid att vänja sig vid att vi tog ner så många träd på en gång. Långt därinne har jag känt en liten sorg över att det aldrig skulle bli så där lummigt och mysigt igen. Men nu, när solen börjar leta sig in genom köksfönstret och allt känns så mycket ljusare, börjar det faktiskt kännas riktigt bra.
När vi väl får röjt upp alla grenar och ris kommer det nog bli riktigt fint här. Jag längtar verkligen tills det blir lite varmare, så att man kan ta tag i träden ordentligt och börja forma trädgården igen.
Ibland kan de små stunderna tillsammans skapa något som stannar kvar för alltid. Den här drömfångaren gjorde Elvy till mig under en av våra kärringosdagar — en sådan där pysselkväll där skratten never tar slut och kaffet aldrig verkar kallna. Vi satt alla samlade hemma hos mig och gjorde julklappar, med julmusik i bakgrunden och glitter överallt.
Elvy använde man från mina egna hästar, och i dem hänger hon färgglada papegojfjädrar som rör sig mjukt när ljuset faller på dem. Den blev så himla fin, och varje gång jag ser den känner jag värmen från den kvällen komma tillbaka. Ett underbart minne av vänskap, skaparglädje och kärleken till djuren som alltid finns runt mig.
