Idag ville Mao och hennes två kompisar, som är på besök från Japan, åka till Lindome Spinneri. Ett helt fantastiskt ställe fyllt med hantverksbutiker, konst och vackra saker av alla slag. Man kan även äta riktigt god mat i restaurangen, men den här gången nöjde vi oss med fika i det lilla tehuset. Där passade jag också på att köpa en liten julklapp till både Mao och tjejerna.
Det är så mysigt att gå runt där bland alla små butiker och dofter av trä, textil och nybakat – även om priserna verkligen har skjutit i höjden. Jag minns när jag köpte en handgjord lerfigur där för några år sedan, den kostade runt 300 kronor då. Nu låg liknande figurer på över 800! Lite väl saftigt för min plånbok.
Tjejerna gick runt med stora ögon och pratade ivrigt på japanska varje gång de såg något vackert. Det var härligt att höra deras förtjusta utrop – och ganska roligt när de insåg hur dyrt allt faktiskt var. Trots priserna blev det en riktigt mysig dag med mycket skratt, te och julkänsla i luften.
Idag bestämde jag mig för att stanna kvar under täcket länge. Istället för att rusa upp satte jag på en film och bäddade ner mig ordentligt med filtarna uppdragna till hakan. Mao hade tagit med sig japanskt godis hemifrån sina föräldrar, små, färgglada bitar som smakade både sött och lite oväntat. Till det drack jag varm mjölk blandad med ett grönt pulverte – supergott och alldeles perfekt en sådan här kylig morgon.
Det blev en stilla stund, precis vad jag behövde. Ibland är det just de där lugna, enkla stunderna som gör helgen så speciell.
I november går jag igenom hemmet rum för rum, utan någon stress och utan att jäkta. Golv våttorkas, hyllor torkas av, hörn jag annars glömmer får äntligen lite uppmärksamhet. Några skåp per dag rensas eller inventeras – sådana där skåp som lätt fylls med saker som bara “blivit lagda där”.
Tomtarna får stå kvar i sina lådor ett litet tag till, för mig är det fint att låta pyntet komma i etapper. Först städning och ljus, sedan – när december närmar sig – får tomtarna flytta in på fönsterbrädor, hyllor och små oväntade hörn.
På så sätt hinner jag njuta av varje steg. Ingen “allt på en gång”-stress, utan en stilla känsla av att både hemmet och jag själv får landa i vintertid. November är inte längre den gråaste månaden – den har blivit startskottet för allt det där mjuka, varma och glimrande som väntar.
Vi kunde inte låta bli att skratta. Det var som om hon själv tyckte att hon hade gjort en upptäckt, och bar sin nya “look” med stolthet. En klassiker, helt enkelt – den där typen av händelse som man vet att man kommer berätta om många gånger framöver.
