... dina symboler här ...

211. Något kom i vägen (90 av 182)

211. Något kom i vägen (90 av 182)

Ibland behövs det inte mer än en rast och ett par pigga ben för att hinna uppleva något speciellt. Idag hämtade vi upp Anna på rasten och gav oss ut på en promenad bland de mjuka kullarna och grönskan i Lexby kulturreservat, precis intill den gamla gården.

Lexby

Annas idrottshall ligger alldeles bredvid, så det har blivit en mysig tradition att promenera här mellan lektionerna. Området bjuder på en känsla av lantlig frid – öppna ängar, vitmålade staket och gärdesgårdar, och så den stora gårdsbyggnaden vars historia sträcker sig ända tillbaka till 1600-talet. Att man faktiskt går på samma mark som bönder, hästar och kreatur trampat genom århundradena känns lite häftigt. Idag tog vi dock inte någon lång runda, för plötsligt svepte mörka regnmoln in och släppte ifrån sig snabba skurar. Vi skrattade och vände om efter bara en liten bit, men hann ändå andas in sensommardoften och låta tankarna vandra en stund.

Lexby

Mitt i allt dök de upp – fårflocken som brukar beta i hagen vid gården. Nyfikna som bara får kan vara kom de fram och betraktade oss med sina stora ögon. När jag tog fram mobilen för att ta en bild blev två av dem så intresserade att de nästan tryckte mulen mot linsen, vilket resulterade i ett foto med två jättestora, förvånade fårögon rätt in i kameran. Tur att regnet inte skrämde bort dem – den lilla stunden blev dagens glada höjdpunkt.

Lexby

Det blev ett kort men minnesvärt besök i Lexbyområdet, fyllt av historia, landskapsvyer och ett par rätt så närgångna får. Och visst är det härligt med vardagsäventyr, även när de blir blöta!

75. Fröbomb (89 av 182)

75. Fröbomb (89 av 182)

I år blev det faktiskt inga egentillverkade fröbomber med lera. Jag tänkte först att jag skulle, men sen insåg jag att naturen själv redan hade fixat en variant åt mig. Mariatisteln står nämligen där och sprider sina frön så generöst – nästan som en enda stor fröbomb på egen hand. Varje pust av vinden skickar iväg små löften om nya plantor någon annanstans.

75. Fröbomb (89 av 182)

Jag tycker om den tanken, att ibland kan man låta bli att styra och ordna så mycket. Moder natur gör sitt jobb, och det med en överraskande precision och uthållighet. Samtidigt kliar det lite i fingrarna – kanske blir det ändå egna fröbomber nästa år. Det är ju så roligt att blanda fröer, rulla små bollar av jord och lera, och sedan kasta ut dem som små hemliga paket fulla av liv.

Fröbomber

Frågan är bara hur mycket jag hinner röja i den lilla hagen. Det är en perfekt plats för att sprida nytt – vilt och färgglatt, precis som jag vill att den ska bli. Vem vet, till våren kanske marken där borta är redo för en explosion av blommor. Tills dess låter jag tistlarna stå för det spontana utsläppet av liv och grönska. Naturens egna fröbomber – gratis, vilda och lite spretiga.

204. Mål (88 av 182)

204. Mål (88 av 182)
Det var otroligt lugnt i våra idrottshallar idag. Ingen skolstart riktigt än – eleverna dyker ju upp först i morgon – så jag fick en chans att andas ut lite och njuta av den där ovanliga tystnaden.

Jag passade på att träffa Mauro och vi tog en riktigt trevlig lunch tillsammans. Det är så skönt med de där stunderna när man kan sitta ner, prata i lugn och ro och ladda upp inför det som väntar. På fredag ska hela gänget ut och äta, en liten kickoff innan skolorna drar igång på riktigt på måndag. Då kommer det att vara full fart i hallarna igen, med idrott, rörelse och energi i överflöd.

Efter lunchen kunde vi inte hålla oss ifrån att spela lite fotboll. Bara för skojs skull – och för att njuta av friheten innan rutinerna tar vid. Det känns lite som lugnet före stormen just nu. Men på ett bra sätt. Jag ser fram emot veckan och allt den för med sig!

213. När orken tar slut (87 av 182)

213. När orken tar slut (87 av 182)


Anna har nyligen varit i Grekland och tagit med sig hem en traditionell örtblandning – en riktig skatt från de grekiska bergen! Bland ingredienserna hittar du grekiskt bergste (sideritis), salvia, diktamus, mynta, citronmeliss, mejram och kanel. Det är en kretensisk blandning med en endemisk variant av bergste som bara finns i Grekland och anses vara den mest effektiva och vitaliserande sorten.

Denna örtblandning passar för alla tider på året, starkt stärkande och välsmakande, både varm och kall. I tusentals år har grekerna njutit av drycker bryggda på denna mytomspunna ört – redan Hippokrates rekommenderade den för dess hälsofrämjande egenskaper.

Varför grekiskt bergste?

  • Rik på antioxidanter, polyfenoler och eteriska oljor
  • Naturligt koffeinfri – kan drickas när som helst på dygnet
  • Stärker immunförsvaret, verkar antiinflammatoriskt och antibakteriellt
  • Främjar matsmältningen och lugnar magen
  • Kan bidra till att förebygga och lindra förkylningar, hosta och huvudvärk
  • Studier visar att bergste kan stödja minne och kognitiv funktion, till och med användas som stöd vid Alzheimers
  • Främjar psykisk balans, motverkar stress och oro tack vare sina lugnande egenskaper

Smaken är mild, blomig och lätt örtig, med inslag av mynta och citron – en kopp välbefinnande direkt från Medelhavets bergssluttningar.

Rekommenderas året runt som en stärkande vän i vardagen!

Bergste