Underbart väder och natur mot Fltaön.
182 Foto 2026
182 Foto 2026 – Årets bildsamling, ögonblick och minnen fångade i kameran.
91. Glad Påsk (15 av 182)
Jag hade verkligen sett fram emot en påsk med sol, vårvärme och många timmar ute i trädgården. Men vädret hade andra planer – regn, blåst och grå himmel har dominerat hela helgen.
I stället har vi fått en riktigt lugn och mysig påsk inomhus. Ljusen har varit tända, kaffet har doftat extra gott och vi har tagit oss tid att bara vara. Ibland är det faktiskt ganska skönt när vädret tvingar en att sakta ner lite – att njuta av lugnet, umgås och bara låta dagarna flyta på utan stress.
Och även om trädgården får vänta några dagar, vet jag att den där riktiga vårvärmen snart kommer. Då blir det desto härligare att gå ut igen, med ny energi och kanske några nya idéer efter helgens stillhet.
111. Håller greppet (14 av 182)
Under vår lilla fikapaus på Råda Säteri, när kaffet ännu ångade i kopparna, fick jag syn på något som rörde sig blixtsnabbt längs stammen på en av de gamla ekarna. En liten rund nötväcka pilade upp och ner, så raskt att det nästan såg ut som den trotsade tyngdlagen.
Det är inte ofta jag har sett en nötväcka på så nära håll – men den här verkade inte alls blyg. Den klättrade både huvudstupa nerför stammen och upp igen, som ett riktigt akrobatiskt litet naturinslag mitt i vår fikastund.
Nötväckan (Sitta europaea) är en charmig liten fågel, lätt att känna igen på sin kompakta kropp, blågrå rygg och kastanjebruna eller vita undersida. Det mest typiska för nötväckan är just dess sätt att klättra – den är faktiskt den enda fågeln i Sverige som kan röra sig både uppåt och nedåt längs trädstammar med huvudet före.
Den trivs bäst i lövskogar, parker och trädgårdar med gamla träd, där den letar efter insekter under barken och gärna hamstrar nötter och frön till vintern. Om man har tur kan man höra dess tydliga och lite visslande läte, särskilt på våren när den börjar försvara sitt revir.
Det kändes som ett litet lyckotillfälle – att mitt i vardagen få stanna upp och följa den lilla fågelns snabba rörelser och känna hur nära naturen man faktiskt kan komma, även under en enkel fika på ett mysigt säteri.
132. Is (13 av 182)
På morgonen kan det fortfarande vara lite halt, med de där luriga isfläckarna som gömmer sig i skuggan och överraskar en när man minst anar det. Men känslan i luften går inte att ta miste på – våren är definitivt på väg nu. Fåglarna låter gladare, solen värmer faktiskt lite mer på kinderna och man får lust att börja planera trädgården igen.
Det är något visst med den här tiden, när vintern sakta släpper taget och man börjar känna livet återvända överallt omkring sig.
288. Stenmur (12 av 182)
Det har tagit sin tid att vänja sig vid att vi tog ner så många träd på en gång. Långt därinne har jag känt en liten sorg över att det aldrig skulle bli så där lummigt och mysigt igen. Men nu, när solen börjar leta sig in genom köksfönstret och allt känns så mycket ljusare, börjar det faktiskt kännas riktigt bra.
När vi väl får röjt upp alla grenar och ris kommer det nog bli riktigt fint här. Jag längtar verkligen tills det blir lite varmare, så att man kan ta tag i träden ordentligt och börja forma trädgården igen.
