karringonsdag
Våra skrattdagar, våra pysseldagar, våra “nu tar vi tag i livet”-dagar.
Ibland blev det utflykter, ibland projekt, ibland bara kaffe och prat ☕.
Skumt att Rosa ser så ogillande ut med tanke på att det är jag som hjälper henne? Hon behövde lite hjälp med hemsidan och vi kom in på kärringonsdagarna då vi hjälpte varandra med ditt o datt eller bara åkte på utflyckt. Saknar den tiden och alla fina minnen med Elvy som vi har. Hoppas vi verkligen kör igång igen så det inte bara rinner ut i sanden.
Jag har saknat massa bilder och hittade dem på Dropbox. Men vårt wi-fi blockerade den på något sätt. Supporten satt jättelänge med att försöka klura ut vad problemet var innan de bad mig byta wi-fi anslutningen. Tobbe har fixat den sista routern eftersom vi har stora problem med uppkopplingen. Inget fiber här inte.
Att få se mina kort på Elvy var bara så grymt härligt och minnena kom farandes med en turbos hastighet 🙂 Elvy alltid så skojfrisk när man skall ta kort och hennes knasiga kommentarer. Jag kommer att lägga upp dem på flikr så jag inte förlorar dem igen, en del kommer jag lägga in här på bloggen.
Men just denna dag skulle vi nolla en stor brf och vi var väl inte sådär jätte sugna på att göra det, eftersom det var härligt väder och vi ville göra betydligt roligare saker, men ett jobb är ett jobb och det kommer först. Men vi tog flera pauser och dagen blev riktigt mysig med knasiga kort och goe fika när vi var klara.
Så gött! Monica och Willy kom upp idag och hjälpte mig städa stallet. Väggarna behövdes dammsugas och gamla trasiga skydd slängas. Jag har tvättat täcken och vojlockar men missat at ta filtar och bandage. Willy tog en sväng in i rotkällaren och satte sig till ro, fast han ser ut som var fn är detta? Fängelse håla?
Jag fortsatte att röja utanför garaget och nu får äntligen bilarna plats och två kan stå i garaget. Hoppas bara rotkällaren håller så inte Micaels bil dunsar ner i hagen. Fast har den stått sen 1850 bör den nog hålla ett par år till.
Willy fick köra en sväng runt gården som tack för den fina hjälpen idag. 🙂
Min vän och trygghets pelare har gått bort! Smärtan och chocken är enorm, det känns lika jobbigt och jävligt som när min bror gick bort i en olycka. Det är väl chocken att man inte visste hur illa det var ställt och att det gick så fort som gör att det är så svårt att greppa. Hon berättade att hon hade cancer i tarmen och metastaser på levern men att de skulle ta en bit på tarmen och sedan medicinera eller stråla metastaserna. Sen skulle läkarna ge besked hur de skulle gå vidare efter sommaren. Hon lät mest trött och vi pratade en bra stund om lite av varje.
Jag hade ringt två veckor innan och berättat att väskan som jag hjälpte henna att beställa hade kommit. Jag fick ett otroligt hårt och bittert svar tillbaks innan hon förklarade att hon låg inne på sjukhuset för hon hade sådana smärtor i magen. Hon måste ha fått besked hur allvarligt det var och att hon inte skulle klara det. Det känns så bedrövligt att man inte kunde vara där för henne, om hon inte ville träffas så åtminstone via telefonen. Av och till så satt vi ju i timmar och pratade medan vi tittade på tv eller grejade med annat. Hon fanns ju där för mig när mamma blev sjuk och dement. Ibland kände mamma mer igen Elvy än mig och sa till personalen att det var hennes dotter. Elvy hade en sådan fin förmåga att vara lugn och neutral medan mamma kände av alla mina tankar och känslor och på så sätt drog sig lite undan.
Elvy var den som fick mig på fötter när jag satt ensam i min lägenhet när jag var 16, Norge resorna när vi hämtade Ida och sedan Chasy, när vi tröskade ända ner till Kalmar för att hämta min första häst, listan kan göras hur lång som helst. Hon fanns alltid där! Även om vi rök ihop så hittade vi alltid tillbaka och när vi besökte mamma en gång satt 2 gamla damer där och bråka om sockret
-Dam 1. Men ta inte alla sockerbitar!
-Dam 2. Jag tar hur mycket jag vill!
-Dam 1. Nu slutar du
-Dam 2. Näääää jag gör som jag vill
Elvy började skratta ” Jösses där är ju vi när vi blir gamla ”
Så att detta händer! Att hon inte finns mer, det är svårt att greppa. Jag har läst igenom våra kärringonsdagar och är så glad att jag bloggade om det så man kan gå tillbaka och minnas som om det var i går. Det kommer att ta tid det här och hon lämnar ett enormt tomrum.
I dag har man kunnat sitta ute på uteplatsen utan jacka. Skumt! Förut var det alltid jag som frös men nu är det Elvy! Göta Petter vilken fryslort! Nu skall det tydligen bli kallare igen men jag kommer nog att sätta upp mina hängstolar till helgen i alla fall. Det gäller att ta tillvara på alla tillfällen det är soligt. Längtar så tills jag skall ha semester och komma iväg till värmen, den här vintern har nog varit det segaste på manna minne. Skall bli roligt att träffa mamma och nu har vi börjat sms till varandra.
Det går som sagt betydligt fortare än snigelmejlen och bra övning innan vi ses.
