Kärringar

Vi åkte ut till gravarna på dagen för att titta vad som behövdes göras inför kvällen. I år hade kyrkoförvaltningen gjort jättefint. De hade ställt 2 ljung och en krans. Förra året såg bedrövligt ut och all löv låg i stora högar mitt i gången. Det som var väldigt fint var att de hade ställt ett flak jord till de som behövde. Elvy fick ljungen och jag satte dit min kruka. Nu i kväll skall jag ha med mig mera sten och Elvy skall plantera klart sin kruka. Rosas kruka står också på sin plats, så det är bara att tända i kväll och prata minnen.

1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga. Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult. Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en förmildrande dom därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.

Citat ur körkortsbok år 1920:
De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.

Rosa skickade denna till mig från jobbet, skrev de verkligen så förr!

I går när jag promenerade ner till Rosa, går jag förbi Kållereds gamla kyrka. Där gick två gamla damer och rensade en gravplats. De planterade nya blommor och gjorde det riktigt fint, men det jag reagerade på var taxichauffören från taxi Kurir som stod med vattenkannan i högsta högg och hjälpte till med vattningen. Han var så närvarande men ändå så diskret i sitt hjälpande. Det är så ofta som jag går förbi och chaufförerna sitter och väntar i bilen, visserligen är det inte deras jobb, men ändå ! Det är alltid gott att få en hjälpande hand lite då och då. Och han stod så tålmodigt med vattenkannan. Tänk om fler folk var sådana vad mycket lättare allt hade varit.

Den här använde mamma väldigt mycket och jag hade glömt hur man sätter tråden för att den skall gå genom nålen. Elvy och jag tog med den till Kode för vi var helt 100 på att de visste hur man skulle lägga tråden, men icke de hade aldrig sett en sådan pryl? När jag kom hem från jobbet satt jag och med mitt kaffe och pillade en bra stund när jag kom på hur man lägger tråden, helt otroligt att man alltid skall krångla till allt när den lättaste lösningen är den rätta. Sökte runt på nätet och hittade en som sålde en likadan på Tradera.

Jag lyckades inte få tråden på nålen som på den här bilden jag fann på nätet? Tur jag inte gick efter den då hade jag väl suttit ännu, eller släng den i sopporna .