Jag älskar min gamla arbetsbänk som jag fyndade på loppis för några år sedan. Den har sett mycket ut – fläckar av färg, lack och vem vet vad – men just det gör den så perfekt. Den bär på historier, och i mitt stall (som numera är snickeboa) passar den som handen i handsken.
Och så den där verktygstavlan då! Claes-Olofs pappas gamla verktygstavla, väl använd och full av karaktär. När jag hängde upp den ovanför bänken kändes det som att rummet äntligen andades ut och sa: “Ja, här hör jag hemma.”
Det är sånt jag lever för – när saker med patina och minnen får nytt syfte. Inget behöver vara perfekt, bara äkta. Och i snickeboan, där sågspån och skratt blandas, är det precis så det ska vara.
