I förrgår pratade jag med min syster, och hon nämnde att hon hade ett par militärgröna linnebyxor som nog kunde passa mig. Trevligt, tänkte jag, men sedan glömde jag hela grejen. Tills nu på morgonen, när gubben ropade från gården och undrade vad det var för paket som Lill-polarn släpat runt på hela förmiddagen.
Han och Pepper hade tydligen hållit till i vår backe igen – trots att gubben bett dem flera gånger att hålla sig på andra sidan. Men efter en liten stund smet de dit ändå. Det går ju inte att ha ögon på alla håll, och Pepper tycker fortfarande att det är lite läskigt att lämna sitt lilla revir.
Efter ett tag dök de upp igen, båda två — Lill-polarn helt svettig och Pepper pustande bakom. Mellan dem – ett stort paket, märkt från Norge! Lill-polarn kämpade sig upp för backen med ett brett leende.
”Jag ville bara hjälpa dig bära upp det!” pep han stolt när jag öppnade dörren.
Men så såg jag det.
”Men vad i hela världen… är det för hål?!” utbrast jag.
Paketet såg ut som en schweizerost!
