Jag var precis på väg att lägga mig när jag ser hur Lill-polarn smyger ut med Pepper och Shakira i släptåg. Shit – hade jag glömt att låsa?
När jag går ut ser jag honom hänga upp sin squashlykta och rusa förbi mig med tändstickorna i handen. Han är så ivrig att få tända sin skapelse att han inte ens märker mig.
När lågan flammar till lyser lyktan riktigt vackert i mörkret. Gamle Busen kommer lufsande och sätter sig för att titta, och Pepper hänger snabbt på. För en gångs skull står Lill-polarn helt stilla och bara betraktar ljuset som dansar i squashens små utskärningar. Det är verkligen supermysigt – vi blir stående där ute allihop en bra stund, helt tysta.
Lill-polarn hade gröpt ur squashen noggrant och till och med skurit bort en bit bak så Micael skulle få smaka. I morgon tänker han visa lyktan för Esmeralda – men bara i dagsljus. Han tyckte det var bäst så, eftersom han gjort den så hemsk! (Själv tycker jag den blev jättesöt.)
”Man vet ju aldrig,” sa han. ”Hon kanske svimmar igen, som när jag var spöke.”
