En färgstark eftermiddag i Metelkova

Efter en rejäl sovmorgon – den sortens lyx som bara infinner sig när kroppen själv får bestämma – började dagen i stillhet. Jag bläddrade igenom alla bilder från våra utflykter hittills, som att återuppleva resan i små glimtar: ljus, färger, detaljer som nästan försvann i stunden men som nu fick nytt liv.

När vi väl kom ut genom dörren gick vi långsamt, nästan som om benen också ville ha en mjuk start. Solen låg varm över Ljubljana och vi promenerade ner mot Metelkova, den där platsen som alla säger att man måste se.

Och visst – Metelkova är något helt eget. Ett myller av färger, former, uttryck. En frizon för kreativitet, protest, lekfullhet och ibland ren kaosenergi. Men jag märker att jag är kluven. Jag älskar konst, verkligen. Men graffiti på gamla byggnader… det skaver rejält i mig. Som om två världar krockar och inte riktigt hittar harmonin.

Vi gick runt, tittade, tog in allt. Det är svårt att inte bli berörd – på ett eller annat sätt. Men det roligaste var nästan att den bild som blev snyggast av alla inte var av en väggmålning eller en installation, utan av… tre ölburkar och ett bananskal. Ett litet stilleben av slump och skräp, som plötsligt såg ut som en konstinstallation i sig.

“När graffitin inte talar till mig, men soporna gör det.”

“Metelkova i all ära – men dagens konstnärliga höjdpunkt blev tre ölburkar och ett bananskal.”