När jag kom hem idag hade gubbarna redan börjat tapetsera. Gubben stod och hängde upp tapeterna, Lill‑polarn rullade ut klistret och Tobias hade fullt upp med att kika igenom elkablarna. Han bytte ut det som var trasigt och drog om en ny kabel så allt skulle bli snyggt och säkert.
Den nya tapeten gjorde verkligen att hallen kändes mycket varmare, och vi stod ett tag och funderade på vilka möbler som passar bäst. Det syra‑betsade hörnskåpet kom verkligen till sin rätt, så nu vet jag – det är sådana möbler jag ska leta efter!
Lill‑polarn hade skött sig ganska hyfsat. Det var åtminstone tills gubben gick ner för att hämta kaffe, och vi plötsligt hörde ett wiiiiiii – oj! … följt av ett ordentligt brak!
När vi kom dit stod Lill‑polarn mitt i klisterkaoset. Han hade tagit sats och glidit runt på tapeten som om det vore ett dansgolv! “Jag gjorde det bara en gång!” försökte han förklara – men de många spåren i klistret sa något helt annat. Tapetklister hade dessutom stänkt ända bort till dörren, och själva braket kom när han i full fart gjort ett hopp över pappersrullen och flugit rakt in i elementet.
När väl allt lugnat sig igen fick jag höra vad de tyckte om den nya tapeten. Tobias såg mest chockad ut och tyckte vi hade underlig smak, medan Lill‑polarn muttrade att han hellre ville ha gula tapeter som Esmeraldas vackra klänning. De här gick tydligen helt bort – han var noga med att tillägga att när han får sitt eget hus, då ska allt vara gult!
