... dina symboler här ...

Dag 2 – Klarhetens dag

av

En smoothie som bär både blad och frukt, mjuk och rund som en nybäddad jordbädd.

Morgon – Smoothie

  • 1 banan
  • en näve spenat
  • 1 tsk Moringa
  • 3 tsk kakao
  • 2 msk havre
  • saft av ½ citron 
  • 2–3 dl mandelmjölk
  • Ev. 2 msk yoghurt om du vill ha krämighet

Lunch: krispiga broccoli- och ostbiffar med smashed potatoes

Ingredienser

  • 3  ägg 
  • 2 nypor salt
  • 2 nypor svartpeppar 
  • mandelmjöl för glutenfritt – ersätter skorpmjöl 1 dl
  • skorpmjöl el brödsmulor om du inte gör glutenfritt 1.5 dl
  • 3 dl ost 
  • stora broccolistånd, bara buketterna (spara resten till t ex soppa) – ca 1 lit buketter 2 st
  • 2 nypor vitlökspulver

Instruktioner

  • Sätt ugnen på 200 grader
  • Skölj broccolin och skär av buketterna (spara stjälkarna). Halvera de största buketterna.
  • Riv favorit osten.
  • Knäck äggen i en bunke. Tillsätt några nypor salt och peppar. Vispa lätt. Tillsätt mjöl och fiberhusk (el brödsmulor), rör och låt det svälla.
  • Fräs broccolibuketterna i några droppar olja på ganska hög värme, pudra över en aning vitlökspulver. Stek tills de får mörk yta och mjuknar lite. Låt svalna några min.
  • Skär/hacka buketterna till småbitar. Vänd ner broccolihacket tillsammans med osten i den svällda äggsmeten.
  • Forma små biffar (ca 15 st) och lägg på en plåt med bakplåtspapper.
  • Baka dem i ca 35 min och vänd dem halvvägs. De ska ha fin färg och kanterna ska vara lite krispiga.

Smashed potatoes

  • Låt potatisen ånga lite efter att du krossat dem. Detta säkerställer optimal krispighet!
  • Använd smör och lite olja. Eftersom smör = smak ger olja jämnare och bättre bryning och krispighet. Man kan inte bara använda smör eftersom det bränns i ugnen vid höga temperaturer.

Kväll: Grönt te (Sencha) + nässla

Under dagen har kroppen fått sin dos av B1, B2, B3, B6, B9, zink, krom, antioxidanter

Facebook!

av

Dagens skrivuppmaning: Vilken app tar upp mest av din skärmtid — och känner du dig ens dålig över det?

Jag behöver inte ens fundera. Facebook. Utan tvekan. Lite som en gammal bekant man inte riktigt kan göra sig av med, trots att man vet hur det kommer sluta: man sitter där och scrollar… och scrollar… och undrar plötsligt vad man egentligen letade efter från början.

När vi köpte gården startade jag en sida för att dela allt vi gjorde – renovering, projekt, små framsteg och stora kaos. Det var faktiskt riktigt roligt då. Lite som en digital dagbok fast med publik.

Men något har hänt längs vägen.

Numera känns Facebook mer som en marknadsplats på koffein. Det blinkar erbjudanden, sponsrade inlägg och märkliga nyheter från alla håll. Och ju mer man scrollar, desto mer undrar man vad som egentligen är sant och vad som bara… hittat på.

Så jag har gjort lite uppror i det lilla. Jag lägger det mesta på min privata Facebook istället för sidan – och ännu mer skriver jag här på bloggen. Det känns mer på riktigt. Lite långsammare. Lite mer jag.

Förr kunde jag fastna i timmar i flödet. Nu fastnar jag mest i tanken: “Men… vem tror ens på det här?”

Och ändå öppnar jag appen igen.

Av ren vana förstås. Eller… forskning.

333. Utekatt  (85 av 182)

av

Det är snart två år sedan Gustav dök upp i vår trädgård. En dag bara stod han där, lite försiktigt i utkanten, mager och hungrig, som om han inte riktigt visste om han vågade lita på oss.

Vi har fortfarande ingen aning om var han kom ifrån. Ingen som saknade honom, ingen som frågade. Han bara… valde oss.

Trots att vi har två hundar tog han sig hit, dag efter dag. Modigare för varje gång. Först höll han avstånd, åt snabbt och försvann igen. Men sakta började han stanna kvar lite längre. Titta. Lyssna. Kanske känna att det här var en plats där han fick vara.

Och vi kunde ju inte låta bli att bry oss.

Så blev han Gustav.

Idag är det svårt att tänka sig gården utan honom. Han hör till nu, som en självklar del av allt det levande här – bland rabatter, grässtrån och vardagens små stunder. Inte längre den där försiktiga främlingen, utan en trygg och kär liten själ som valt sitt hem.

Ibland undrar jag fortfarande var hans resa började. Men kanske är det inte det viktigaste.

Det viktigaste är att han kom fram.

Vilken film eller bok har inspirerat dig att resa?

av

Det finns vissa filmer och böcker som stannar kvar lite extra länge i hjärtat. Som inte bara berättar en historia, utan som öppnar en dörr till en plats man plötsligt längtar till – på riktigt.

För mig är en sådan film French Kiss från 1995. Den där känslan av att resa genom ett soligt Frankrike, med vinrankor som står i prydliga rader över böljande landskap… det är något alldeles särskilt. Ljuset, värmen, enkelheten – allt känns så levande och samtidigt så lätt. Som om livet där följer en annan rytm.

Jag har alltid dragits till just det där – landskapet, dofterna, tempot. Kanske är det därför även italienska filmer, och inte minst Under Toscanas sol, har gjort så starkt intryck. De där gyllene fälten, de gamla husen, maten, gemenskapen… det väcker en längtan efter något mer än bara en resa. Nästan som ett annat sätt att leva.

072

Och det fina är att det inte bara stannade vid en dröm. Vi har faktiskt varit i både Frankrike och Italien. Att få uppleva de där miljöerna i verkligheten – att stå där bland vinrankorna och känna värmen från solen – det var precis lika magiskt som man föreställer sig.

Under en period funderade vi till och med på att flytta till Italien. Tänk att få vakna upp varje dag till det ljuset, odla egna tomater, ha nära till både natur och kultur… det är en tanke som fortfarande finns kvar, någonstans.

Kanske är det just det som är så fint med inspiration från film och böcker. De planterar små frön av längtan. Och ibland, om man har tur – eller mod – så växer de till något verkligt.

Artikel