Familjen

Jag har i stort sett gjort klart albumet eftersom jag har så lite kort, men det roligaste med att göra dem var att Micael blev mera nyfiken och ställde frågor och kom med idéer hur jag skulle klistra i hop det. Tobias och Micael har väl inte haft någon speciell relation till mina föräldrar och jag har aldrig tvingat dem att följa med och hälsa på. Men alla små grejer, som pappas teckningar och medaljer man klistrar i väcker nyfikenhet och det är lättare att förklara och prata om tingen vid albumet.

Här är foto på mig och min bror tagna på barnhemmet. De är väl de yngsta bilderna jag har på oss. Hittade våra ide brickor med våra tyska namn när jag samlade ihop grejerna till albumet. När vi tömde huset för mamma hittade jag ett gammalt häfte över Braunschweig som barnhemmet skickat med så vi skulle veta hur det såg ut där vi kom ifrån. Tja bättre sent än aldrig, men nu är allt samlat på ett ställe och jag börjar känna mig lika nöjd som tanten på Scrappmässan såg ut som stolt visade upp sitt minnesalbum. Känns kanon att allt sitter på ett par ark istället för lite överallt.

Men jösses vad jag flummat iväg med tankarna! Skulle egentligen visa ”Lill Björn” Vi bodde där de första åren, i det vita huset. Rätt fram var det skog och inga villor. Minns det som igår för jag och brorsan hade dille att lunta när vi var små? Vet än inte varför men vi tände eld på det mesta och grannarna tyckte vi var pest och pina.

Kurs kompis till Tobias kom upp och hälsade på med sin familj. Han tyckte Tobias är jätte duktig och sånt är ju alltid roligt att höra. Samtidigt kom Carolin upp och berättade att hennes gubbe friat.  Hennes semester tar slut precis när min börjar men hon har supertidiga skift så vi skulle träffas ändå och hitta på lite grejer. Så härligt att se henne så pigg och lycklig! Hon har haft det så trassligt att det är underbart att se att det har vänt.

Kände inte för någon tung mat i sommarvärmen utan hämtade lite potatis, sallad, rädisor och gräslök. Potatisen behöver ett par veckor till men det var så gott att tjuvstarta lite. Till detta hade vi senaps sill.   Hmm! Gubben skall ta med mig på utflykt i morgon men vägrar att tala om vart?! Skumt!

Ahh! Äntligen är jag färdig med tänderna. Tandfickorna har krympt och jag fick breddat tänderna där tandköttet har dragit sig tillbaka. Jag har vad jag tyckt jätte gluggar vid vardera sida vid framtänderna. ( glugg, framtand, framtand, glugg ) Jag tycker det har varit synligt som 2 gigantiska portar och har helst inte velat skratta. Hade de varit för ett par år sedan hade jag inte gått utan för dörren. Och jag menar det verkligen!

Periodvis har jag varit omringad av energislukare och har själv väldigt lätt för att bli deprimerad. Men för ca 3 år sedan läste jag en så bra artikel om att se ett litet glädjeämne varje dag. Spelar ingen roll var det är, bara det får dig att le om så för bara en sekund. Jag har kört detta stenhårt och vet ni vad? Jag hade ingen aning om att det fans så mycket vackert och så många roliga människor om man bara våga slappna av och ta det lite som det kommer.

Jag blir fortfarande fort deppig men det går oftast extremt fort över. Så när jag såg att jag fick gluggar blev jag superdeppig, men ( positiva tanken ) talade om på 2 röda att det är för att jag börjar bli frisk i tandköttet. Slappnade då av och tänkte bara det inte blir värre! Det var då bara ett par springor knappt synbart, absolut inget mot vad jag haft nu i ett par månader.

Gubbarna på jobbet är vana vid att jag har lätt för att skratta, varav det har blivit att de tycker det är roligt att skoja med mig men även beklagat sig om det varit något som bekymrat dem. Så när jag berättade att jag skulle fixa mina gluggar, så var det en som såg ut som ett ? och sa ” Har du gluggar!!” Hmm! Ibland är skräpnissarna bara för söta! Skönt att de ser hela mig och inte bara vissa delar.