Vi hann inte riktigt…

Vi tänkte överraska Micael med att ha hunnit tapetsera tills han kom hem från jobbet. Jag tyckte han var så otroligt duktig på att storstäda och tömma sitt rum igår. Huset är från 1850 och tapeten är garanterat inte så mycket yngre. Vi har lovat pojkarna nya tapeter i omgångar, men det har alltid dykt upp något annat i vägen. Tobias flyttar snart upp till gästhuset och vi håller på att renovera kokhuset till Micael. Men han har mognat så våldsamt sen han började svetsarlinjen och börjat praktisera att vi tyckte det var lite synd att han skulle behöva mysa i sitt rum med tapeter som knappt sitter på plats. Inte en enda gång under alla åren har pojkarna gnällt över att de haft udda möbler och blommiga tapeter. Vi hittade en sådan superläcker fondtapet som passade kanon med terrakotta tapeten som vi visste att Micael ville ha.

Det ser kanske inte ut som en 17 årings rum, men Micael blev verkligen glad. Så idag jobbade vi hela familjen med Micaels rum. Tobias fixade elen, gubben tapetserade, jag städade ute i hallen och servade dem med verktyg. Plötsligt kommer Micael hem och vi flyger på honom om varför han kommer så tidigt! Stackaren han såg ut som ett stort fråge tecken. Vi hade glömt av i stressen att vi stängt av strömmen, så klockorna stämde ju inte, vi var sena inte Micael. Men det var bra att han kom mitt upp i allt stress, tror han förstod 100% i dag att vi verkligen jobbar på och i bland sliter ut oss för att de båda skall få det bra och i det mån det går, få det de önskar sig. Nu märkte han att det tar tid att tapetsera och att han var till stor nytta när vi samarbetade och delade upp sysslorna. Det var nog första gången det slog honom så bokstavligen. Han var så lycklig och glad över hur långt vi hunnit och brydde sig inte alls att vi inte blev klara. När jag frågade vad Tobias tyckte om tapeten, så tyckte han den var cool, men det där spetsjoxet gick ju bara så bort, lägga sånt sk..t på sängen. Vi skall köpa nya gardiner, överkast och matta, men möblerna ville han verkligen ha.