På dagens lunchpromenad passerade vi en gång- och cykelbana där skylten sett bättre dagar. Den var täckt av gråbrun smuts, som om höstens regn och damm långsamt byggt upp sin egen patina. Runt omkring låg blöta löv i små drivor längs trottoarens kant, och vinden drog in den där kyliga doften som påminner om att vintern väntar runt hörnet.
Det är märkligt hur även något så enkelt som en smutsig skylt kan bli ett litet avtryck av vardagen, ett tecken på alla steg och hjul som passerat här genom året.
