I dag gjorde jag ett första försök att fota i low key. Det blev kanske inte det bästa resultatet, men någonstans måste man ju börja och jag gillar den där mörka, lite mystiska känslan som den här stilen ger.​

Jag märkte snabbt att det var för mycke ljus insläpp som jag inte ville få med i bild. Så nästa gång får kameran följa med ut i snickeboa i stället, där jag har både mer utrymme och en skönare arbetsro. Det är något särskilt med att stå där ute och pyssla med små projekt i lugn och ro, så det känns som ett perfekt ställe att fortsätta experimentera med low key-fotografering.​

Nu börjar det verkligen spritta lite i odlingsfingrarna, även om trädgården där ute fortfarande vilar under vintern. Inne i värmen ligger odlingsböckerna i en liten hög på bordet, och jag bläddrar långsamt igenom sidorna som lovar jord under naglarna, spirande frösådder och gröna rabatter längre fram.​

Januari är egentligen en ganska stillsam trädgårdsmånad, men i huvudet är det full fart på planerna. Jag stryker under sorter jag vill prova, viker hörn på sidor med inspirerande bilder och funderar på vad som ska få mer plats i år – och vad som kanske får stå över en säsong.​

Mitt i odlingsplanerna är det också dags att börja städa bort julen. Tomtarna får försiktigt kliva ner från sina platser, torkas av och packas ner i sina lådor igen där de får vila till nästa december.​ Alla ljusslingor får däremot inte följa med ner i kartongerna än. Några slingor får hänga kvar och sprida sitt milda sken över mörka vinterkvällar, som små påminnelser om både den nyss avslutade julen och den kommande våren.​

Det är en speciell känsla just nu – som att stå med ena foten kvar i julmyset och den andra redan på väg ut i trädgårdslandet. När tomtarna packas ner blir det luftigare hemma, och i det där utrymmet får odlingsdrömmarna mer plats att breda ut sig.​ Snart är det dags att sätta de första fröerna i jorden, men idag räcker det med en kopp något varmt, en trave odlingsböcker och vetskapen om att en ny säsong är på väg – långsam, men säker.​

Det har verkligen varit vackert ute de senaste dagarna – ett riktigt vinterlandskap med gnistrande snö och klar luft. Men oj så kallt det har varit! Idag fick vi ta fram snöslungan för att få undan snön och kunna komma upp med bilarna.

Som tur är har allt fungerat smidigt. Eftersom jag är den som börjar tidigast på morgonen flyttar vi bara om bilarna, så jag står längst ner på uppfarten. Det har gått bra hittills, men man märker ju att vi inte blir yngre direkt – och vår uppfart är både lång och backig.

Därför var det nästan ljuvligt att se hur fint snöslungan gjorde sitt jobb! En riktig lättnad att veta att det fungerar, och att vi slipper slita med skyffeln i onödan.