Vi fortsatte med scrappingen idag och hade förstärkning av Monica som gjorde kort. Rosa höll på med 2 presenter så de ville jag inte fotografera. Man vet aldrig vilka som kollar bloggen. Påbörjade scrappingen av Michael så jag får upp en canvas på båda bröderna. Tror jag skall prova lite olika varianter. Svenerik kände jag så väl och hade sparat saker efter som jag kunde sätta fast på canvasen.
Men det är roligt och avkopplande att pyssla. Ju fler desto bättre.
Livsturistens Bloggtema är Vänskap och det är nog bland den viktigaste som finns. Jag har Elvy som är min allra äldsta vän och hennes vän Rosa som även har blivit min vän. Sedan har man kaffe vänner och vänner på jobbet o.s.v Men Elvy är väl den som man har delat all skit med. Hon var den starka kompisen som sa till mig att skärpa mig när jag satt som 16 åring i en egen lägenhet med enbart 1 säng. Jag mins det som i går när vi satt på lastbilsflaket i varsin fåtölj som vi handlat på Lions loppis.
Allvarligt talat! Soffan och fåtöljerna var skrikande orangea. Hua! Jag hade inte så mycket pengar att vi valde det som var billigast. Gubbarna som körde hem möblerna tog aldrig betalt utan jag fick det helt gratis. Elvy såg till att jag skaffade in köksprylar och egentligen kort och gott såg till att jag fick ett fungerande hem. Själv var jag ganska paralyserad av att plötsligt befinna mig ensam i en lägenhet utan förvarning.
Elvy är den som alltid har sagt ( Jaha?!!) när man kommit med knasig förslag och för övrigt inte rört en min på vad hon egentligen tyckte. Har alltid ställt upp när djuren blivit sjuka och vi har fått vandra hela nätterna, matat förtidigt födda valpar och varit med om jobbiga avlivningar. Kort och gott en vän man alltid kan ringa till om man behöver hjälp eller bara behöver prata av sig.
Så egentligen räcker inte bloggen till för att beskriva mina vänner.
Fototriss:Ränderna går aldrig ur
1. Micael och Pepper. Bästisarna! Från den dagen vi hämtade Pepper så har de hängt ihop och Pepper kommer som ett skott så fort han ser Micael. Oftast när man skall fota de här två tillsammans så blir det alltid en bild där Pepper blänger.
2. Pepper i stort sett alltid på språng, jag har mängder av bilder där han står på bakbenen, klänger i något träd eller är i luften.
3. Missar ytterst sällan någon insekt eller om något är på gång. Oftast är det bara att hålla koll på Pepper så vet jag om det finns insekter att fotografera. Så dessa ränder går nog aldrig ur Pepper och det är de som gör honom så störtskön.
Dagens tema från Livsturisten är: Jobbigt
Hmmm! Det som tar mest på mig är nog om familjen och djuren mår dåligt. Det som har varit jobbigt nu är att det varit sånt skitväder. Att man lyckats få hästarnas hovar kanon bra och sedan sakta behöva titta på när de blir sämre på grund av all blöta. Beethoven som i stort sett aldrig har problem bli halt och en eventuell hovböld på gång. Han har rasp på ett ben som slog till ordentligt eftersom de torkar så långsamt.
Att vi nog renoverade på ett ställe för mycket! kändes som jag inte kunde vända mig om utan att krocka i bråte. Renoveringen har dragit ut för Micael och det känns i moders hjärta att se hur han håller positiviteten uppe när gubbarna bara klafsar runt i hans hem. De har andra jobb och helgdagar har kommit i mellan. Snickaren och kakelgubbarna är helt underbara och gör verkligen världens kanon jobb, utan det är att ibland har pengarna tagit slut och ibland måste vi helt enkelt prioritera något annat.
Mitt i allt har man äntligen hittat storebror. Självklart positivt men vi har helt olika uppväxt och det märks på våra sätt. Jag tar absolut inte till mig någon, just för att han är släkt och har lite svårt att fatta varför jag automatiskt måste öppna stora famnen. Där har väl omgivningen varit rent ut sagt bedrövlig med sina kommentarer om hur de tycker jag skall vara och bete mig. Det har rent ut sagt varit skit jobbigt och fått mig att fundera på om det var så smart att ens ta kontakt.
🙂 Men nu har vädret blivit bättre. Jag har tagit kontroll över hästarnas hovar igen. Beethovens rasp är nästan borta och jag skall ta i tur med Bellman i dag.
Jag älskar mitt rum, det ger mig kraft och energi. Kakelgubbarna sliter för fullt inne hos Micael och sedan är det inte så mycket kvar. Det går ju framåt med stormsteg.
Känner äkta glädje över att släkten börjar utvidgas och Rosa har hjälp mig med skypen. Så är det någon som vill skypa 🙂 är det bara att plinga. Obs lär nog ta tid innan jag gillar videosamtal! Men men allt får ta sin tid. Ingen idé att stressa sönder sig för att andra tycker si och så.
Hua! Gick och lade mig på tok för sent i går. Elvy var för trött för att komma och vi skall ju ändå fortsätta nästa onsdag så jag passade på att gå igenom vad som behöver köpas. Rosa behövde pennor sist och då hittade jag inte en enda, nu hittade jag mängder. Sedan så är det lättare om pappren finns lätt överskådligt som i en back. Jag behöver Rosas hjälp med skypen så jag lugnt kan jobba vidare och slipper att skriva så fort det är något.
Hittade en hel del som behöver ändras, men vad gott det är att ha ett ställe igen och slippa kånka runt på allt. När jag var med Rosa och tittade på hus, så tittade vi just efter möjligheterna med en ego vrå. Det behöver inte vara ett rum, det blir det ju ändå när pojkarna flyttar ut, men just ett hörna eller vinkel. Hade en så tuff vinkel i vårt första hus som man alltid satt vid. Men jag är tydligen en sådan person som måste ha någon ego del, fullständigt älskar mitt rum 🙂
