Här är Micaels övervåning, han har satt istappar som ljuset rinner på. Han ville se hur det såg ut innan han sätter fast det under taket. Monica tyckte Micaels hus var så färg glatt när vi kom hem ridandes i mörkret. Rinnande vita istappar på övervåningen, ljusgult i köket, vitt i hallen och lila från vardagsrummet. Såg väldigt välkomnande ut där det ligger på toppen.

Beethoven väntar på att jag skall fixa i ordning honom. Testade nu med att galoppera över ängen bett löst. Gick hur bra som helst, men när vi skulle tillbaka så vet jag inte riktigt om det var Bellman som kom lite för nära eller vad det nu var för något. Beethoven stannade  i alla fall men inte jag som fick mig en liten flygtur. Det var så korkat! Hade varit bättre att skritta tillbaka än att ta upp honom i galopp igen, uppvärmd och het som han var. Hästarna orkar så himla mycket mera nu att man få se upp så de inte tar kommando på små saker som man missar.

Typ att Bellman alltid försöker trava i kapp istället för att öka gången, att Beethoven alltid försöker beta så fort man stannar. Det är massa av småting som vi får håll koll på nu när deras energi är på topp. men hellre att de har sådana grejer för sig än att de försöker dra eller bär sig illa åt.

Har gått och haft en riktig mys stund med hästarna. Passade på att borsta igenom dem och kollade så de inte fått mera proteinutslag, har nu gått över helt på det nya och hittills verkar det fungera jätte bra. gick igenom hovarna och verkade lite grann. Vi hörde att Bellman skrapade i sidan på ena bakhoven när han gick så den sidan har jag raspat ner nu. För övrigt ser hovarna jättebra ut och det är väldigt lite jag behöver ta nu.

Jag får lite ont i ryggen när jag står med hovarna, så det är kanon att kunna borsta en stund i mellan.  I morgon eller på helgen skall jag sätta upp hängare till täckena där grisen bodde, så vi får mer plats. Det vi inte använder har vi tagit bort eller lagt i skåpen. Det är lite extra hjälmar och sånt som skall väck men sen ser det riktigt bra ut i stallet.

Hittade det här brons märket när jag flyttade på lite kartonger. Tror det är mammas vandrarmärken från skoltiden. Det låg i en ask med lite smått och gott. Det har ju gått ett par år sedan mamma gick bort, pappa gick bort några år tidigare och min bror för 30 år sedan. Men ibland är smärtan lika knivskarp som dagen då de dog. När man bodde hos dem tyckte man att man gjort det i evigheter, men det var faktiskt bara i 10 år. Jag stack hemifrån när jag var 15 och fick egen lägenhet när jag var 16. Så vad är egentligen 10 år? Mina söner är 22 och 20. Hmm blev lite knepigt det här inlägget.

Skulle ju berätta att de nya paddarna var kanon och att Beethoven var sådan gentleman när vi skulle galoppera över ängen. Av någon anledning är stiglädrena dåliga på paddarna så stigbyglarna åker ur, vi visste ju om det efter de gamla paddarna men optimist som man är trodde jag att de åker nog inte ur efter en ridtur 🙁  Fel! De åkte ur mitt på ängen i galoppen när jag sitter utan bett. Men fattar inte varför jag blev så orolig, Beethoven kände direkt att jag vobblade runt, så han saktade ner på direkten och tog försiktig trav i stället.

Då får jag se hur Bellman!! Som är så stor kommer i slowemotion galopp! Monica ville ju ha galopp men han ville hålla takten med Beethovens trav eftersom de aldrig har fått lov att racesa mot varandra så löste han det så här. De hästarna slutar aldrig att förvåna mig och det känns som jag börjar träffa 100% rätt med fodret. Det är en bit kvar men det går framåt.