Varje dag när jag tar min promenad med hundarna till kulturstigen passerar jag en alldeles speciell ek. Den här eken har blivit något av ett riktmärke för mig – inte bara för att den pryder sin plats, utan framför allt på grund av en gren som beter sig helt annorlunda än man förväntar sig. Istället för att skjuta rakt ut, har grenen valt att slingra sig tätt omkring stammen, som om den omfamnar trädet självt. Det ser magiskt ut – nästan som om eken är befolkad av troll eller skogsväsen, och grenen är deras verk.
