Utflykter & Bus

I går var det min onsdag, jag hade rensat landet och tänkte att vi skulle fortsätta med detta under kvällen. Jag måste bli klar där någon gång, och lägga ut täckplasten. Men när Elvy kom så hade hon inga direkta arbetskläder på sig och jag hade tröttna på grävandet. Vi satt och väntade på att Rosa skulle dyka upp. Hon hade varit ner i Ullared och grattat sin pappa så vi viste att hon kunde bli sen, vi ville inte åka iväg utan henne.

Vi åkte ner till Rosa när hon kom precis kom körande, så vi stressade in stackaren i våran bilen och körde iväg. Andningspaus från att ha kommit direkt från Ullared! Nix! Hon är yngst av oss kärringar och skall klara lite press och ingen vila. När hon frågade vart vi skulle och vi sa Mastrand, blev det lite små knorrande, suckande och paniken riktigt lyste ur hennes ögon. Jamen jag har inte fått andas ut efter körningen och inte sett mitt hem. Elvy och jag tyckte jaha och!?, hon hade i alla fall fått pizza och tårta, själva hade vi tyckt det var för varmt att äta och började nu bli hungriga.

Det är ju så fint på Marstrand, vi satte kurs mot Carlstens fästning och gick runt en bra stund, sen funderade vi på vart grottorna låg. Vi frågade en herre som lämnade en riktigt god vägbeskrivning. Problemet var bara att har jag inte fått mat i mig på ett tag kan man tro att jag går på duracell batterier, käften går i ett och jag kan bli riktigt syrlig och har svårt att koncentrera mig på annat än mat. Mitt i mitt värsta knorrande hotade Rosa med att lägga ut hur vi låter på bloggen och jag tystnade i en sekund innan jag körde igång igen. Men nu började även Rosa drabbas av duracell effekt och funderade om inte herren egentligen sa ” när ni kommer till trappan gå halva sen vänster” han menade nog höger? eller gå hela trappan, det kommer kanske en till som är halv? eller skulle vi gå rakt fram?

Det slutade med att vi mötte en dam som gav oss en ny vägbeskrivning. När vi började gå hörde vi ett försiktigt  ” Hum hallå det är den vägen ni skall ta! gå nu inte utanför eller sväng av denna vägen” Vi hade redan börjat att gå åt fel håll. Nu började det även märkas på Elvy att hon inte ätit på ett tag. Vi fick varken se  grottor eller önskebrunn, men fin skog har det i alla fall på Marstrand. Nästan alla träd hade murgröna runt stammarna, så det såg lite trolskt ut. Jag vet inte riktigt hur många timmar vi velade runt, men till sist fick vi skynda oss tillbaka till båten, det var den sista som gick tillbaka. Det hade varit så super pinsamt om vi hade behövt ringa efter båten. Jag skall definitiv tillbaka och gå runt i lugn och ro.

Vi kom hem jätte sent och jag bara slängde mig direkt i sängen. Gubben blev lite små avundsjuk att vi hade varit på Marstrand, han har aldrig varit där. Men jag sa till honom att jag vill dit igen, för vi hade mestadels på utflykten bara sett skog.

Elvy och jag åkte till Borås djurpark. Första gången Elvy föreslog det så tänkte jag, nej dit vill jag absolut inte igen. Sist jag var där så var Tobias 7 år och en kopiöst grinig 5 årig Micael i sulky. Jag upplevde att det var alldeles för långt mellan djuren, att ungarna tröttnade jätte fort, och att det var varm som tusan. Nu är Tobbe 19, med andra ord ingen större idé att fråga om han ville med. Micael är 17 och uppe i Stockholm hos tjejen. Det var varm som tusan idag med men, skillnaden var att jag gick med Elvy och hon var då inte grinig.

De här elefant ungarna hade så roligt i vattnet och jag kände hur sval jag blev av att bara titta när de lekte. Här skall vi inte gå in på hur många kort jag tog. Elvy och jag hade bestämt oss för att gå överallt och inte missa några djur. Det hade vi båda gjort när ungarna var små och for fram och tillbaka, så att man till sist tappade orienteringen helt.

Elvys favorit djur är aporna, inte schimpanserna utan de pyttesmå aporna som far runt som små skållade troll. Jag tog en bild som jag tänkte jag skulle använda som dagens bild i morgon. Den såg så rolig ut, och jag förstår Elvy när hon menar att man kan titta i evigheter på aporna och deras hyss. Den här schimpansen hade fångat en groda som den gärna ville äta upp, men samtidigt inte riktigt visste vad den skulle göra av den. Men släppa den, inte en chans, han höll sig för sig själv så ingen skulle sno hans groda.

Lejonen var så dåsiga i värmen att de bara låg och jäste. Ibland tittade de upp på alla barnen som stod vid rutan, men somnade om igen. Så de var verkligen lätta att fotografera. Elvy passade på att zooma in tassarna och riktigt nära ansikts bilder som blev jätte läckra.

Vi tog oss en liten extra kärringträff och tittade på Mamma Mia. Det var första gången som jag var på Bergakungen och tyckte det skulle bli jätte roligt. Varken Rosa eller jag är väl någon större diggare av Musikaler, men den här skrattade vi gott åt. Elvys brukar tycka om det mesta och en period när det inte var så dyrt så gick vi väldigt tätt på bio.