När jag och Elvy åkte till Lanzarote för snart 20 år sedan så är migrän det starkaste minnet. Det var första gången jag fick en migränattack. Jag var rökare på den tiden, men när alla mer eller mindre blev dyngraka runt omkring, kedjerökte och skulle berätta den ena historien efter den andra blandat med att ragga upp oss så vi kunde umgås på ön. Det blev bara för mycket och jag trodde huvudet skulle sprängas av all prat och rök. I det läget önskade jag att alla var tysta.
Lite trist när det är det starkaste minnet och i andra hand själva Lanzarote.
Men sist när Elvy följde med oss till Thailand så var det helt perfekt att ha någon att kunna prata med. Visserligen brukar jag och gubben prata men det blir inte riktigt samma sak som när två fruntimmer kör igång. Så skall jag ut och åka är det bara trivsamt om man hamnar bredvid någon pratglad bara de respektera när man behöver lite andrum och inte bara pratar på.
