... dina symboler här ...

Safjällets naturreservat.

Det var så himla fint väder idag att jag fick lust att ta en god promenad med Shakira. När jag var tonåring så bodde vi i Mölndal och på gymnastiken fick vi ibland springa runt på de olika slingorna på Safjällets naturreservat. På den tiden tyckte jag (Pest och Pina).

” Området har varit bebyggt under en lång tid och tillhörde Toltorps by, där nuvarande Wallinsgatan utgjorde �bygatan� som gick ned till Göteborgsvägen och Mölndalsån. På den norra sidan mot Safjället fanns boningshus, och på den södra åkermarken mot Bosgården. Safjället utgör ett för forntiden representativt fornlämningsområde, här finns tre stensättningar, två hällkistor från yngre stenåldern, två bronsåldersrösen, och en fornborg från järnåldern. Mölndal har varit en jordbruksbyggd och närheten till Göteborg innebar en stor marknad inte minst för trädgårdsproduketer. På 1860-talet kom de första växthusen. På 1940-talet hade Mölndal den näst största omfattningen av handelsträdgårdar i landet, mätt i antal fönsterrutor i växthusen. ”

Jag parkerade nere vid kyrkan där man inte skall stå och promenerade bort mot fjället. Shakira hade bara selen som tillhör klövjeväskan på sig, tänkte hon skulle slippa släpa massa grejer i de branta backarna, men glömde bort att den sitter som en smäck på henne. Shakira är inte så van vid att gå i trafiken, så hon kan ta sig en ordentlig sniff paus mitt på övergångs ställena. Så när jag gjorde ett litet ryck var det inte lång ifrån att hon flugit förbi mig. Stackare, blicken hon gav mig sa allt. När vi väl hade stånkat oss upp för den branta backen, det finns smidigare vägar men jag tog denna av gammal vana. Så var här jättefina slingor och bra skyltat till de olika fornlämningarna. Det som både var roligt och lite jobbigt var att det var så mycket folk. Så härligt att se folk nyttja de fina smultronställena vi har i våra kommuner.

Det fans flera stubbgubbar som bara såg för härliga ut där de stod mitt i skogen. Jag tänker definitivt åka hit fler gånger och gå alla de olika slingorna runt.

Kom att tänka på…

Gick och funderade idag på springcykeln jag la ut som dagens bild, där jag tycker det är lite synd att man inte gör eller bygger mera själv. Jag kom att tänka på mina väskor som jag gjorde till pojkarna eftersom de gillade micro husen och bilarna så mycket. Både jag och gubben jobbade på biografen Draken. Juletid och alla stor premiärer var det oftast fullsatt och barnen var uppe hos släktingar i Uddevalla, då vi periodvis jobbade natten. Jag tröttnade på alla leksaker ungarna ville ha med sig och byggde de här väskorna.

Det smidiga var att bilarna kunde man stoppa i husen och tåget var batteridrivet med växlar vid spåren, så de fick i princip med sig det de ville ha i en förpackning. Smidigt för alla parter. Väskorna har fått utstå mycket hård lek och forslats hit och dit, men klarat sig riktigt hyfsat. De är visserligen i kraftigt renoveringsbehov båda två, men kan nog hålla även för kommande barnbarn.

Men var den billig att göra? nej det blev ganska dyrt i slutändan, så jag förstår folk när jag tänker efter. Men glädjen att bygga dem och ha dem liggande i nedervåningen med två nyfikna småpojkar som försökte komma in. Det glömmer man inte, och deras snopna min när de rusade runt huset och bara såg två i deras ögon tråklådor. Det kan få mig att små skratta ännu, och framförallt deras min när de öppnade lådorna.