... dina symboler här ...

Tiden går för fort

Vi startade ganska tidigt med att åka upp till Claes-Olofs släckt i Uddevalla. Vi skulle vidare till Vänersborg till Kristina och Peter, vi kan inte riktigt vägen ännu så Kickan får köra i förväg. Claes-Olofs mamma hade pyntat så fint hemma hos sig, att det var en fröjd för ögat.

Christina och Peter hade gjort ett enormt jobb med att laga mat och fixa så alla skulle få plats. Claes-Olof testade dopp i grytan för första gången, på flera år. Jag provade grönkål för första gången, det ser himla mysko ut men var riktigt gott. Vi startade tidigt men tiden räckte lik förbaskat inte till, hade inte fixat backup som kunde fodra! Men jag hade kunnat koppla av, gulliga Monica stod i startgroparna och var på väg upp till hästarna när klockan närmade sig åtta och jag fortfarande inte var hemma.

Läcker!

Har varit och satt tillbaka krukan vid graven och tänt lyktan. Vi passade på att stanna till vid Mölndalsbro och fotografera fontänen. Rosas släktingar ligger på västra kyrkogården och vi funderar på att gå runt till sommaren och titta på det riktigt gamla fammilje gravarna. Det kanske låter lite knäppt men frågan är hur länge de bevara de riktigt gamla gravarna. På västra verkar de sköta om dem som kultur medan Mölndals har väldigt få kvar som knappt går att läsa på.

Viss likhet

Humm! jag har funderat på vem sonen liknar ibland, kan det vara kalufsen som gör det tro? Micael har en otrolig mimik när han kör igång och älskar att spela pajas.

klara

Vi har tömt kokhuset nu, ja det är väl ett och annat kvar, men nu skall gubbarna komma åt att jobba därinne. Det är fortfarande en del grejer kvar från mamma som skall skänkas och köras iväg. Vi blev lite chockade över att det rummet som kommer bli vardagsrum är nästan lika stort som Tobias. Där ser man vad en massa skit kan göra, denna gången var det gubben som inte ville slänga.

Här bär våra söner för fullt och det går riktigt fort att få tömt. Gubben envisas med att han skall göra allt själv och det slutar alltid med att han ligger i soffan med ryggvärk. Han är ju inte så ung längre och väldans klen.   Nä! men varför bära mer än nödvändigt, när man har starka söner som behöver komma från datorn? och det skall bli Micael hus, så ju mera han hjälper till ju fortare får han eget.

Det har varit murbruk på väggen, men den har släppt helt och på golvet är bitvis bräderna borta. Men jag tror att de skall bila ner en bit här med. Dörrarna är jätte låga, så det är tur att inte Micael är så lång. Är så himla spänd på att se när de är klart och de har satt in en trappa till övervåningen. Trappan köpte vi för ett tag sedan på Hammars trä begagnad. Priset var så lågt att vi köpte den trots att vi visste att det kunde ta tid innan den skulle upp. Men nu verkar det hända grejer

De är för goa!

Micael har besök av tjejen igen och han är för rolig med att hitta på små överraskningar. Mina söner är verkligen som natt och dag. Tobias har gubbens lugna sävliga sätt. Det ordnar sig, tar det sedan o.s.v.  Micael är som mig. Saker skulle varit gjorda igår, älskar att pyssla och hitta på ting. Men båda två har gubbens humor, som kan vända världens krissituation till något man skrattar åt med motiveringen ”Shit happens!”