Tisdagstema: Charmig Charmig tycker jag att min gris Babe var. Nu gick hon bort förra året och är otroligt saknad. Funderade ett tag på att skaffa ny gris, men jag tror inte det blir riktigt samma sak. Vi köpte Babe som en minigris men det visade sig vara ett kanadensiskt hängbuksvin som blev ganska stor. Vi hade henne inne de första åren men flyttade sedan ut henne vid stallet. Babe var en väldigt bestämd dam som tyckte att man skulle gå och lägga sig klockan 9 prick och helst då hela familjen. Hon ville inte gå upp för trapporna och lägga sig själv så varje kväll var det ett himla grymtande och bökande på oss innan hon gav upp och la sig. Anledningen att vi flyttade ut henne var att hon inte ville gå ner själv på morgonen, så hon läckte i trappan när hon väl gick ner. Grisar är mycket renliga djur och vi såg att hon tog illa vid sig om hon gjorde en olycka. Vi diskuterade ett bra tag om vi skulle låta henne bo vid stallet men det kändes så fel att ta ut henne när ho var van att bo inne. En dag hade hon hittat medicin skåpet och stoppat i sig tabletter till max. Hon for runt i köket på ett strålande humör hög som ett höghus, men var inte lika munter när tabletterna började gå ur kroppen. Hon tog sats och försökte ramma köksluckan som en
bulldozer. Vi spikade fast köksluckan men hon gav sig inte och härjade på bra i köket.

Vi flyttade ut henne vid stallet där vi byggde en koja som hon kunde gå in i och en ordentlig bädd. Vi gjorde en halv dörr så hon kunde gå in och ut som hon ville. Skall erkänna att jag hade bra svårt att sova den natten och trodde att hon skulle skrika hela natten. Hon kom ut sömndrucken på morgonen och gick ut i köksträdgården och gjorde sin morgon bestyr och var hur nöjd som helst. Att ta ut henne var det bästa beslut vi gjort, nu behövde hon inte hålla sig, för att hon inte ville gå ner för trappan själv. Vi fick en betydligt lyckligare gris och hon höll sig oftast på gården. Det var en period som hon jagade motorcyklar men den perioden var ganska kort. Grannens hundar som stod i hundgården var i och för sig roliga att reta ibland men annars så höll hon sig som sagt på gården. Jag skulle kunna fylla hela bloggen men knasiga episoder som grisen har varit inblandad i, men medicin skåpet, motorcykel jakter och följa John med pizzabuden är det som har etsat sig fast mest. Pizzabuden glömmer henne aldrig och det tog ett bra tag innan de vande sig att hon var supersnäll och riktigt lydig. Jag fick mig ett gott skratt när jag tittade ut och fick se pizzabudet med kartongen på huvudet springa runt vid kokhuset, med en lycklig gris hack i häl som trodde att piazzan var till henne. Han lärde sig till sist att det bara var att säga NEJ BABE så stod hon stilla och han kunde passera, hon grymtade visserligen en hel del när inte pizzan var till henne men stod snällt kvar.