Äntligen är alla mina svamphattar färdiga! Det blev verkligen en riktig maraton med limpistolen och putterkulor—och ja, det är omöjligt att räkna hur många gånger fingrarna fick sig en bränna av hetlimmet.

När jag började var planen klassiskt pyssel, men efter två försök tröttnade jag på att kämpa med modeller och sprickor. Till slut fick limpistolen rycka in: jag droppade limmet direkt på kulan, töjde försiktigt ut det för den rätta formen och svängde till hattarna så de blev både stadiga och mjuka. Känslan när limmet stelnar och blir genomskinligt är ändå lite magisk—när man glömmer att det bränner! Många pauser med isskålen och några försök att hitta bästa greppet krävdes innan det satt.

Det tredje försöket blev också det sista på ett tag, för nu har jag gjort 50 svamphattar tre gånger om. Det känns som att fingrarna förtjänar semester – och kanske finns det roligare stubbar och grenar att dekorera framöver, för jag har hittat flera i trädgården som väntar på ett svamplyft – men det får vänta till tålamod och fingertoppar mjuknat igen.

I höst har jag fastnat ordentligt för att skapa dekorativa svampar med ledljusslinga – ett projekt som visar sig vara både roligt och utmanande! Första omgången ville jag använda min egen gjorda lera, för att ge svamparna lite personlighet och unik känsla. När de var nymålade såg allt riktigt lyckat ut, men det gällde bara tills svamparna torkade… Då började de plötsligt smulas sönder, nästan som gamla pepparkakor! Resultatet blev att hela satsen fick göras om från början – bakslag som hör till hantverkslivet och kreativa projekt.

Jag testade sedan en annan lera som var färdigköpt, och där blev det mer hållbart, men en annan utmaning dök upp. Ljuset från LED-slingan lös inte igenom tillräckligt, så de magiska glödande svamphattarna blev ganska matta och nästan osynliga i mörkret. Färgen och formen höll, men den där härliga lyseffekten försvann. Så det blir till att testa vidare med limpistolen igen.