182 Foto 2026

Nu surrar det ordentligt i trädgården och honungsbina är i full gång. De har verkligen hittat till gurkörten som står i blom, och det är en fröjd att se hur de metodiskt arbetar sig från blomma till blomma. Gurkörtens klara blå blommor verkar vara en riktig favorit, och det är inte svårt att förstå varför.

Det är lätt att ta bina för givna, men de är ovärderliga små hjälpredor i trädgården. Utan deras flitiga arbete med pollinering skulle både skörd och blomsterprakt bli betydligt magrare. Just sådana här stunder påminner mig om hur viktigt det är att skapa en trädgård som välkomnar och gynnar våra pollinatörer.

Efter en rejäl genomgång i snickeboa är jag äntligen klar med allt som skulle slängas. Det blev några turer fram och tillbaka, men nu är det rensat, luftigt och framför allt användbart igen. En sådan där skön känsla när man faktiskt ser golvet och hittar det man behöver utan att rota runt i evigheter.

Nu finns det äntligen plats att bänka sig och ta tag i lite projekt igen. Och visst blir man lite extra sugen när ordningen är tillbaka — som att kreativiteten får mer utrymme den också.

Jag upplever den som ”invasiv” på grund av sin enorma spridningskraft.

• Enorm fröproduktion: En enda planta kan producera upp till 4 000 frön.
• Långlivade frön: Fröna kan ligga vilande i jorden i över 20 år och ändå gro när jorden bearbetas.
• Segt rotsystem: Den har en djup och kraftig pålrot. Om roten slits av kan nya plantor bildas från kvarvarande rotdelar.
• Jordbruksproblem: Den sprider sig snabbt i slåtter- och betesvallar eftersom boskap ofta undviker att äta den på grund av den höga halten oxalsyra.

Hundarna gav mig en minst sagt förvånad blick idag när jag plötsligt gick loss och klippte bort all gårdsräppa. De stod där och tittade som om jag helt tappat förståndet – det där var ju “deras” hörn att nosa runt i.