182 Foto 2026

Hundarna gav mig en minst sagt förvånad blick idag när jag plötsligt gick loss och klippte bort all gårdsräppa. De stod där och tittade som om jag helt tappat förståndet – det där var ju “deras” hörn att nosa runt i.

Brandsprutor från 1800-talet var en central del av brandskyddet och brandsläckning.

Just nu håller jag på att flytta om lite i snickeboan – jag tömmer den del där soffan stod innan och vill testa en ny placering, men som snabbt växte till en hel möbleringsfundering. Den gamla utdragbara träsoffan som stått i ett hörn ska nu flyttas närmare bordet, och plötsligt står jag där med två alternativ som känns lika självklara – och lika tveksamma.

Ska jag låta soffan stå kvar intill väggen, som den gjort förut? Det känns tryggt och lite klassiskt på något vis. Det är enkelt, det ger en tydlig structuren i rummet, och jag slipper fundera på hur resten av möblerna ska anpassas. Men samtidigt tänker jag: om jag drar ut den lite från väggen, bara några decimeter, kanske rummet känns luftigare och lite mer inbjudande. Som att soffan får andas lite mer, och inte bara trycks in mot väggen.

Eller ska jag våga möblera om helt och ställa soffan vid en av sidorna, kanske till och med låta den stå fristående? Det skulle ge en helt annan känsla, mer social och lite mer dynamisk. Jag tänker på hur det skulle kunna skapa en trevligare zon runt bordet, och öppna upp väggen bakom för lite grönska, kanske en liten hylla eller något personligt. Men samtidigt finns den lilla oron: kommer det kännas för rörigt i ett litet rum som snickeboan? Tappar jag golvyta? Blir det svårt att röra sig?

Jag har testat att tänka på ljuset också. Det finns ett fönster som ger en fin utsikt, och om jag vänder soffan dit kanske det blir en än mer inbjudande plats att sitta och dricka kaffe på morgonen. Men då måste jag också tänka på hur resten av rummet fungerar med den placeringen.

När vi kom ner till Mölndals bro möttes vi av härlig stämning – musik spelades för fullt och människor satt utspridda i solen och njöt av det fina vädret. Det är något speciellt med sådana stunder när allt bara känns somrigt och levande.

Jag kan inte låta bli att beundra kommunens fantastiska planteringar. De är verkligen en fröjd för ögat! Just nu fastnade jag särskilt för Petunia Lightning Sky – en helt underbar blomma med sitt unika mönster som verkligen drar blickarna till sig.

Vinbärssniglar överallt just nu. De är ju faktiskt rätt charmiga där de glider fram i morgondimman… men oj vad de äter. Blad efter blad försvinner, och det märks snabbt i rabatterna.