182 Foto 2026

Det är verkligen en lyx att ha naturen så nära. Precis utanför dörren börjar flera fina vandringsleder, och de används flitigt – både av mig och hundarna. Ofta blir det en tur längs kulturstigen, en favorit som bjuder på både vacker natur och små glimtar av historia. Det är något speciellt med att gå där, känna lugnet och låta tankarna vandra i samma takt som stegen.

Hundarna trivs minst lika bra som jag. De vet precis vart vi är på väg så fort vi svänger in på stigen, och det märks hur de njuter av alla dofter och intryck. För mig är det vardagslyx att kunna ta en sådan paus mitt i dagen, utan att behöva planera eller åka iväg.

Ibland, när jag känner för en längre runda, tar jag mig vidare ut på Bohusleden. Det finns flera små stigar som leder dit, och det gör det enkelt att variera promenaderna. Bohusleden bjuder på lite mer utmaning och längre sträckor, perfekt när man vill få in både motion och naturupplevelse på samma gång.

Det är just variationen jag uppskattar mest – att kunna välja mellan en kort, stillsam tur och en längre vandring beroende på dagsform och väder. Och oavsett vilken väg vi tar, så kommer jag alltid hem med lite ny energi.

Det är något alldeles speciellt med ringblommor när de står i full blom. Från de mjukaste ljusgula tonerna till djupaste, glödande orange – som små solar som lyser upp både rabatten och humöret. Varje blomma känns unik, med sina enkla eller fylliga, nästan fluffiga kronblad som ger ett levande och naturligt intryck i trädgården.

Jag fascineras särskilt av variationen. Vissa är enkla och eleganta, medan andra är täta och nästan pomponliknande i sin form. De samsas sida vid sida och skapar ett uttryck som känns både vilt och harmoniskt på samma gång.

Men ringblomman är ju inte bara vacker – det är en riktig nyttoblomma. Den lockar till sig pollinatörer, förbättrar jorden och kan dessutom användas till både salvor, te och dekoration. Det känns fint att odla något som inte bara gläder ögat utan också gör nytta, både i trädgården och i hemmet.

Och kanske är det just det som gör att jag tycker så mycket om den – enkel att odla, generös i sin blomning och med så många användningsområden. En blomma att både njuta av och ta tillvara på.

Nu surrar det ordentligt i trädgården och honungsbina är i full gång. De har verkligen hittat till gurkörten som står i blom, och det är en fröjd att se hur de metodiskt arbetar sig från blomma till blomma. Gurkörtens klara blå blommor verkar vara en riktig favorit, och det är inte svårt att förstå varför.

Det är lätt att ta bina för givna, men de är ovärderliga små hjälpredor i trädgården. Utan deras flitiga arbete med pollinering skulle både skörd och blomsterprakt bli betydligt magrare. Just sådana här stunder påminner mig om hur viktigt det är att skapa en trädgård som välkomnar och gynnar våra pollinatörer.

Efter en rejäl genomgång i snickeboa är jag äntligen klar med allt som skulle slängas. Det blev några turer fram och tillbaka, men nu är det rensat, luftigt och framför allt användbart igen. En sådan där skön känsla när man faktiskt ser golvet och hittar det man behöver utan att rota runt i evigheter.

Nu finns det äntligen plats att bänka sig och ta tag i lite projekt igen. Och visst blir man lite extra sugen när ordningen är tillbaka — som att kreativiteten får mer utrymme den också.

Jag upplever den som ”invasiv” på grund av sin enorma spridningskraft.

• Enorm fröproduktion: En enda planta kan producera upp till 4 000 frön.
• Långlivade frön: Fröna kan ligga vilande i jorden i över 20 år och ändå gro när jorden bearbetas.
• Segt rotsystem: Den har en djup och kraftig pålrot. Om roten slits av kan nya plantor bildas från kvarvarande rotdelar.
• Jordbruksproblem: Den sprider sig snabbt i slåtter- och betesvallar eftersom boskap ofta undviker att äta den på grund av den höga halten oxalsyra.