-
Upptagen (279 av 365)
Monica var redan uppe i stallet och hade börjat göra ordning hästarna. Vi siktade in oss på en lugn mysig ridtur. Stackars Monica åkte på hjärnskakning sist vi var ute och skall helst ta det väldigt lugnt.
Grejen var att den att jag släppte iväg Beethoven fullt ut och jag hör bara Monica vråla ( höj ) och Beethoven som uppfattade att det inte var något som stämde och gör en tvärnit. Vi har övat på att hästarna skall stanna omedelbart om något är fel, så det inte blir att en rusa vidare och det blir kaos.
Beethoven gjorde helt rätt men jag var så uppe i galoppen att jag hade noll koll och flög i väg fint rätt över honom, glömmer alltid bort att han tvärnitar och måste böja kroppen när han stannar.
Bellman uppfattar ( shit han tvärnitar ) och gör en sidoryck och saktar ner. När han känner att någon tappar balansen kör han alltid upp bogen på den sidan man är på väg att ramla ner och på så sätt slänger upp en på ryggen igen. Jag är väl tydligen den med sämst balans för jag har varit med om det massvis av gånger och tänker inte så mycket på det. Men Monica var inte bered och blev nockad ordentligt av Bellmans nacke.
Det låter så konstigt ibland när man försöker förklara så jag förstår att folk inte är riktigt beredda när de väl råkar ut för det. Det jag mest hann att uppfatta av ridturen var att hästarna såg ut som två frågetecken. Monica kände att det gjorde ont men mådde bra fram till morgonen då hon fick åka till sjukhuset.
Men idag mysade vi runt och Beethoven var så söt när jag skulle sätta på sidpullen, han stod och gapade efter bettet. Men det blir inget bett för hans del förrän på måndag om veterinären säger att det är okey.
-
Kvarglömd (278 av 365)
Micael och Nina åker till Stockholm en vecka, även om de bor ute i huset så känns det lite tomt. Som om inte det räckte så var det bara denna kvarglömda godisen kvar! Förmodligen fick gubben bråttom till jobbet och missade denna? Eller! Han kanske är på ret humör? Jag får väl vara snäll och spara ett riskorn från korv stroganoffen till honom i kväll 🙂
Blev lite ställd idag när en tyckte att det var ju käckt att jag bloggade och höll på med djuren och så! Men att jag kanske skulle ta och engagera mig i om världen och se till så det blir förändringar!
Hmm! Nog fn engagera jag mig och försöker göra det bästa för mina söner. Ja jag vet! Kanske kan tyckas egoistiskt att se till familjen först! Men mår inte de bra så inte tusan har jag energi att engagera mig i andra. Försöker samla in pengar till välgörenhet, men det kanske inte räknas eftersom det är via en sån där pluttig hobby blogg?
Och får inte jag hålla på med Mitt intresse, typ fotografering och djuren som håller mig flytande. Så inte tusan har jag kraft att skapa förändringar, blir bara så matt ibland. Många kämpar i det tysta på sitt sätt och gör små små förändringar. Vi kanske inte hörs men nog tusan finns vi och är dessutom fler än vad folk tror.
-
Vete (277 av 365)
Fn vad flikr har strulat, där är väl den stora nackdelen när inte bilderna ligger på servern. Det är väl bara att vänta tills flikr har fixat felet, jag kan inte göra så mycket mer än att lägga detta temats bilder på servern och koppla bort det tills i morgon. Har raderat ganska många inlägg på Maria Nova och kommer att fortsätta tills allt är utrensat. Nackdelen är att jag bloggat där sedan de i stort sett startade och det är artiklar från 2008. Lär nog ta ett tag!
Tog ner den gamla vetekransen, eller ertinell kransen. Spindlar och lite annat sått och gott trivs så himla bra i den och den är en riktig dammsamlare. Kände för att förnya mig lite i hallen och kanske sätta pappas Kongo prylar någon annan stans. Har märkt att man gärna river ner det som är på hyllan när man är mega trött och skall upp till sängs. Kanske bättre att bara ha några tavlor på väggen.
-
Kuperad (276 av 365)
Vi var och handlade på Hornbach där vi hittade det lilla hängbuksvinet. Vi kom att tänka på Babe och köpte den trots att svansen var kuperad. Det var när att den blev det på Babe med, hon rev upp svansen rejält när hon rotade runt i vedboden. Men tack och lov klarade den sig. Vi funderade först på att skoja med farmor och ge henne den i julklapp. Hon har än idag svårt att smälta att Babe rumsterade runt i vardagsrummet och klängde upp i soffan. Medan Chasy våran storpudel vi hade då låg så snällt utanför eftersom hon var van att inte få vara i vardagsrummet.
Vi köpte Babe som en minigris, men inte var hon en sådan 🙂 Hon fick sedan flytta ut i stallet men det var endast för att hon inte vågade gå ner till nedan våningen alldeles ensam utan höll sig in i det längsta så att vi kunde följa med henne ner. Tyckte så ruskigt synd om henne, för grisar är väldigt renliga av sig. Hade sådan ågren när vi flyttade ut henne men det fungerade jättebra. Sedan hade hon bara en halv dörr så hon kunde gå som hon ville.
Babe var en riktig hejare på att kupera marken och det fanns inte en enda maskros här när hon levde.