





Det blev till att ta ut en hund i taget, försiktigt, medan älgduon strök omkring bland träden. Först när de till sist vandrade vidare vågade vi andas ut – och stänga grinden med en blandning av lättnad och häpnad.

Fast någon riktigt lugn stund fick vi inte. För knappt hade porten stängts förrän ett rådjur stod där, alldeles vid grinden, och såg ut som om det gärna ville in. Som om nyfikenheten spridit sig i hela skogen den dagen.