... dina symboler här ...

Morgon dimma

Dagens bild är på Bellman. Jag har så ruskigt svårt att gå upp på morgonen när det är mörkt ute, och Micael är lika morgon trött han, så det blir ett evinnerligt tjat innan han går iväg till sin praktikplats. Det är väldigt dimmigt nu på morgonen och ser lite småmysigt ut, men det känns lite stressande att det kommer vara svart, när man går till jobbet och svart när man kommer hem. Den perioden är den jobbigaste tiden på året. Det var bara Bellman som stod utanför stallet i morse, (matvraket) Beethoven stod längst ner i hagen, så jag fick gå ner en bit för att han skulle höra när jag ropade. Det var så gott väder i går kväll att jag inte ville ta in dem, annars har det funkat kanon bra att ha dem inne på nätterna så hovarna får torka upp.

Den graciöse!

Dagens bild är på den graciöse Beethoven, ja tills han surna till och förvandlas till en bulldozer. Bellman får av och till problem med magen och i år har vi provat pro equo. Det är en yoghurt som luktar rent ut sagt skunk. Men Bellman har blivit riktigt förtjust i den och slabbar rejält när han äter. Jag har skrytigt i bloggen förut hur otroligt försiktig Beethoven är när han går in i trånga utrymmen, och hur fantastisk det är att han inte river ner något, med tanke på hans storlek. Hum uppenbarligen har han gått och retat upp sig på att Bellman får något i krubban som inte han får! något som måste vara extrem gott med tanke på hur det låter när Bellman äter.

Så när gick upp och skulle kvällsfodra, fick jag mig en rejäl chock. Beethoven hade bara gått rätt igenom grinden till sadelkammaren och maten. Käkat upp flera kilo foder, försökt att komma åt kliet, slitit av dörren till skåpet med alla prylar, rivit ner en sadelhängare så sadlarna låg huller om buller, trampat sönder borstar och sist men inte minst slabbat runt med Bellmans pro equo. Det luktade havre yoghurt i stallet och han måste ha slirat runt bra, med tanke på spåren i golvet. Mitt i denna röra står Beethoven med sina blå ögon och ser helt oskyldig ut. Med tanke på vad han hunnit stoppa i sig borde han vara mätt, men icke. Sur som ättika försökte han gå in till Bellman och se vad det var i hans krubba. Tre dl pro equo lyckades jag i alla fall klämma ut till Bellman. Och man går inte in till Bellman när han äter, vilket Beethoven kom på i sista sekund och backade ut igen. Jag har spolat rent golvet så gott det går, men lukten lär väl sitta i ett tag. Bellman är inte riktigt bra i magen, så det lär bli storstädning av lastbil i kväll när jag och Elvy kommer hem från utflykten.