Usch! Vi var uppe riktigt tidigt idag, och jag fick nästan känslan av att det var till jobbet jag skulle. Men Lill-polarn ville absolut ha mysstund med hästarna, så det var bara att pallra sig upp, dra på sig jackan och ge sig iväg.
Bellman har blivit lite av en favorit för Lill-polarn, även om han var rätt bufflig sist när han hjälpte till med fodringen. Jag lovade honom att han skulle få rida så fort jag skaffat en hjälm som passar. Jag får nog ta en dag när Monica kan komma upp också – ifall Lill-polarn blir för energisk och far runt som en skottspole.
När jag berättade det fick han något glittrigt i blicken. Plötsligt skulle han ha cowboyhatt, boots, pistoler och en svart skarf. Sedan undrade han helt allvarligt var banken låg!? Jag började inse att det kanske är säkrare att låta honom börja med gunghästen uppe på loftet.
Jag tänkte ta upp med Monica om det kanske vore bättre att låta honom sitta på Beethoven i stället. Han är inte riktigt lika lättlurad som Bellman – märker han att något är på tok, så stannar han bara och står still. Men idag verkade även Beethoven ha sina idéer. Han slickade Lill-polarn på huvudet oavbrutet, tills Lill-polarn – röd i ansiktet – röt ifrån ordentligt. Beethoven tittade bara ner på honom som om han tänkte:
”Jösses! Disktrasan kan prata!”
