Äntligen! Jag har haft ett litet uppehåll med hästarna och det var bara så in i nordens gott att ta ut dem igen. Det som är gott när hästarna har växt till sig att jag slipper det där heta, när det ibland går överstyr. Visst händer de att de är vrål pigga vissa dagar och i mitt tycke extremt mycket att hålla i, men det har aldrig flippat ut så man har tappat kontrollen. Men Bellman har fortfarande den dillen att han skall kontrollera allt även om man ser att han börjar släppa på det. När vi kom till vägen så kollar han alltid åt båda hållen innan han går ut. Vid hemvägen så dundrade som ”Monica sa” Bellman in i vår brevlåda. I ”Mitt tycke” Monica glömde svänga, varav Bellman snävade kurvan! Nu tog han det med ro och hetsade inte upp sig utan galopperade lugnt vidare.
Så den hästen är definitivt värt vart enda gråa hårstrå som han gett en under årens lopp. Beethoven fortsätter stenhårt att köra sin flört stil och verka inte finna det nödvändigt att mogna! Kan förstå att Elvy kallar han för blondinen ibland. Han var jättefin idag men blev för tok på het när Bellman travade förbi, han satte föll fräs men skärpte till sig efter en utskällning. Är så himla glad att jag varit så nojig på at ropar man så skall båda stanna! Nu tvärnitade Bellman när jag ropade till och Monica vred ut honom så han blockerade Beethoven. Tillsägningarna blir dubbelt så tydliga när alla samarbeta och Beethoven var kanon fin sedan och vi kunde trava och galoppera om varandra utan problem.
