djuren

Penny är nog en av de busigaste kattungar vi haft, hon har sån energi att man blir matt. Just nu är hon helt fascinerad av spets gardinerna vid dagbädden. Dels älskar hon att sova bakom dem och nu har hon börjat bita i dem. Kan vara att tänderna kliar för just nu biter hon i allt. Men hon är så rolig att titta på. Denna tiden går så fort över att man tolererar det mesta.

Vi tar ut Penny med jämna mellanrum i selen , men hon tycker fortfarande att det är för läbbigt och sitter mest still och skakar. Hon kommer inte få gå ut förrän hon är ett halvår eller närmare året. Det beror lite på henne själv.

Penny leker väldigt intensivt och länge. Hon är nog den katten som har farit runt överallt och springer runt i hela huset. Hon härjar runt på övervåningen och vi hör hur saker åker i golvet. Sedan kommer hon rusandes och vill ha gos.

Men när hon väl kopplar av och går ner i sömnläge, då sover hon verkligen! Hon har börjat sova i sängen och sover i flera timmar. Hon sover så hårt att lyfter man henne så är hon helt slapp i kroppen.

Det har blivit att vi klappar och gosar med Fisan när vi är på dass! Det gick inte att klappa henne om hon inte kom frivilligt när hon var liten. Så när hon kom in på toan så blev det att man klappade henne rejält. Så fort hon märker att vi är väg till toan så kommer hon med världens fart och vill bli klappad. Slutar vi att klappa så reser hon sig upp och viftar med tassarna. Hon är bara för go! 🙂

Pepper har inte synts till på en vecka och vi har kollat igenom hagar och en del av skogen där han brukar vara. Han är 11 år men frisk. Vi var lite oroliga när vi skaffade Jippy för vi visste att han skulle hålla sig borta några veckor. Vi satte ut mat på hans favoritställen, men till sist kom han in och det har fungerat jätte fint. Pepper började följa efter Jippy när hon var ute och de blev verkligen bästisar.

Men nu måste något ha hänt  🙁  Det är ovissheten som tär mest.  Jag har nu äntligen fått iordning på bloggen och det mesta gick att rädda. Det har varit jobbigt att se vissa artiklar när man sitter så intensivt och går igenom allt. Minnena sköljer verkligen över en och jag har varit på väg att ringa Elvy flera gånger då det slår mig att hon är borta. Så jobbigt! Men jag är glad över bloggen och att jag har tagit så många kort, helt otroligt så mycke jag har gjort och fått se. Hoppas bara att Coronan ger med sig snart så man kan börja resa igen. Det har verkligen varit en dyster period.

Underbart att vi skaffade Jippy och byggde ut dammen, det har varit de stora glädjeämnena under denna tid och vi har lite fler planer på gång med huset som skall bli roligt att ta tag i.