När jag och Micael fyllde på dammen så låg Shakira och gottade sig i solen, när Edgar som är extremt kel sugen passade på att ta sig en gose stund. Jösses! De är bara för söta!
Edgar
Vad lurigt!
Vilken vecka det har varit! Med Wumba Wu på väg hem till Afrika och Lill‑polarn som fixar paket, pysslar med tarotlekar och drömmer om solbränna inför resan – huset har surrat av äventyr.
Ett paket från Vattumannen väckte oro: varulvar och vampyrer i korten? Men det visade sig handla om illusioner och styrka för Wumba Wu, inte någon förvandling till fladdermus. Sen kom Kina‑maten som “Afrika‑träning” – med Busen och Pepper som glada medhjälpare under bordet.
Ops på solariumplanerna! En grislampa från loftet gjorde Lill‑polarn öm, men igår vände det – han hade städat, satt på julskiva och packat julklappar (några med mycket bekant form). Nu väntar ingefärskakor, Keepsak-spel och varm choklad medan det blåser -8 grader ute.
Sådana här dagar känns det tomt på förhand när han åker. Han har blivit vår udda lilla familjemedlem – med hästar, katter och massa mys.
Snacka om att ha det gott.
Vill också vila däruppe!

Vi lämnar de inte inne ensamma om vi åker iväg, men man behöver inte hålla koll på dem längre. Visserligen får Pepper stryk av Edgar dagligen, men Shakira går i mellan om det ballar ur och Pepper vill gärna gå efter Edgar, så det ser väl antagligen värre ut. Busen har han märkt är för gammal att leka med och surna Busen till så gäller det verkligen att springa.
Puh! bara en böld.
Jag fick åka till veterinären med Edgar igår, det såg ut som benet var bruten och han haltade rejält. Jag märkte detta redan i fredags och vi skulle åka iväg, när de andra katterna satt vid dörren och ville ut. Klantig som jag är öppnar jag och även Edgar linkar ut med ljusets hastighet. FN vad irriterad jag blev på mig själv. Så hela helgen har jag sett skräck scenario framför mig om hur han har ramlat ner i det uppgrävda och inte kunnat ta sig upp, eller legat någonstans och frusit i stormen. Blev så himla lycklig när han kom linkande ner för backen och ville ha mat.
Jag hade honom i knäet när vi åkte ner till veterinären, han uppskattade inte åkturen något nämnvärt, så när vi kom fram var min vita jacka nersölad med blod och var. Veterinären såg lite undrande ut när jag glatt sa att det var en böld. Jag trodde verkligen något var brutet först, Edgar är 9 år och har aldrig kommit in med en skråma förrän nu. Han såg verkligen invalidiserad ut när han kom. En böld är inget problem och nu är den tömt och han går på penicillin.








