jobbet

Barnens kläder har sitt eget liv, tror jag ibland. Det är helt otroligt hur mycket som blir kvar i idrottshallarna efter varje termin – tröjor, strumpor, mössor och ibland till och med hela gympapåsar. De med namn och telefonnummer försöker jag rädda genom ett snabbt sms till ägaren. Resten får ligga kvar i förvar ett tag till, tills nästa termin börjar. Då gör vi en rensning och skänker allt vidare.

På ett ställe lutade stenarna mot varandra som om de försökte bygga en egen liten grotta. Det såg nästan ut som om någon med ett jättehumör bara slängt dit dem i ett ögonblick av frustration. Eller kanske som om naturen själv lekt med tärningar av granit.