ridtur

Jag och Monica har varit och ridit idag uppe vid Tulebo. Jösses vad det var förändrat. Det fanns nästan inte ett enda träd kvar runt sjön och det byggs hus så det knakar. Det finns mängder av hästar i Tulebo och väldigt få vägar kvar att rida på. Kommunen snackar om fler ridvägar men som vanligt är det bara snack. Visserligen finns det fina ridvägar i Mölndal som Bunketorp och Ängårdsberget, men man skall ju kunna ta sig dit också och det är ju värre om man inte har en transport. Skall bli spännande att se hur mycket de har byggt till sommaren.

Elvy ringde för en stund sen och undrade om jag inte hade köpt något på RK, jag brukar ju lägga ut bilder på vad jag hittat för skoj. Både Rosa och jag hade glömt kameran och det var lite synd nu när de hade möblerar om. De hade gjort mera plats och de var väl inte riktigt färdiga ännu men jag tyckte nog det var lättare förut att se prylarna. Nu gick man in mellan hyllor och kom det fler folk så blev man liksom instäng mellan hyllorna. Frånsett det så var det en förbättring. Jag köpte lite mera krukor och den här söta dockan. Annars gick jag mest runt och hade nostalgi kickar.

Kollade dockan och det står Tregaarden’s Julehus på lappen. Men de verkar bara sälja jultomtar. Är det någon so känner igen dockan får ni gärna lämna en kommentar. Söt är den i alla fall.

(( Dukken er utgått i fra vårt sortiment. Husker desverre ikke prisen, men den ble solgt hos oss i midten av 90 tallet.))

Då var det premiärtur med häst bilen och jag tyckte det var lika bra att ta Bellman som är jobbigast. Jag tittade noga innan jag lastade in Bellman så att det inte fans något som han kunde fastna i, sist jag och Elvy körde han till veterinären så lyckades han fastna med grimman i regeln som håller mellanskivan och hakat av den. Det gick hyfsat lätt att få på Bellman och jag blev lite förvånad över att han hade mera plats än i transporten. Vi hade väl inte kört mer än ner för backen förrän det blev ett himla liv på Bellman. Han hade lyckats att få huvudet under bommen och jag fick gå in och snäva in grimskaftet ordentligt.

Den förra ägaren till bilen hade byggt en skiva som man kunde hänga upp för att inte hästarna skall komma åt att sparka på grejerna man har med sig. Den skivan är ett måste att ha uppsatt när Bellman skall åka. Sen vid varje vänstersväng fick han värdens panik då foten hamnade på hjulhuset. Hm det tar nog ett tag innan han vänjer sig vid det. Men när jag lastat ut honom och börjat rida så tyckte han det var jätte mysigt och det kommer nog att funka kanon om ett par månader. Nackdelen med Bellman är att han tröttnar rätt som det är och surna till. Han gick och skrek som en stucken gris och folk började samla in sina barn och höll god avstånd. Det känns lite pinsamt när han håller på sådär men det kommer att ebba ut så småningom. När vi ridigt färdigt så kom det stora eldprovet att lasta en sur Bellman. Göta Petter vad den hästen kan surna till, han är värre än ett pisse märr när han kör igång. Tack gode gud för repgrimma så man slipper bekymra sig om att grimman skall gå sönder, hade lite på känn att han skulle krångla när vi skulle hem och tog med den.

Monica och jag har varit med hästarna i Bunkertorp. Vi red med hästarna till August Werner och sedan över till Lindomes golfbana som ligger vid Bunkertorp. Det är väldigt fina ridvägar där om än lite branta. När vi hade ridit runt en stund så tyckte vi det var dags för fika och vilo stund för hästarna. Fika det var uppenbarligen hästarna också sugna på ( i alla fall på ost mackor) Beta gräs när det finns mackor och saft.

Fast Billy han var mest nyfiken på den konstiga vagnen som stod mitt i skogen. Självklart fastnade Billy med tränsen i vagnen och slet sönder det fullständigt. Tur att jag tog grimma med så vi kunde göra en provisorisk variant av träns. Han for runt som en liten skottspole när han märkte att han var lös och såg himla kaxig ut till vi tog fram mat burken och mack begäret tog överhand.

Här är jag med Myran. Den tog ungefär 4 timmar innan vi var hemma igen, men det var en härlig ridtur.