Jag har i stort sett gjort klart albumet eftersom jag har så lite kort, men det roligaste med att göra dem var att Micael blev mera nyfiken och ställde frågor och kom med idéer hur jag skulle klistra i hop det. Tobias och Micael har väl inte haft någon speciell relation till mina föräldrar och jag har aldrig tvingat dem att följa med och hälsa på. Men alla små grejer, som pappas teckningar och medaljer man klistrar i väcker nyfikenhet och det är lättare att förklara och prata om tingen vid albumet.

Här är foto på mig och min bror tagna på barnhemmet. De är väl de yngsta bilderna jag har på oss. Hittade våra ide brickor med våra tyska namn när jag samlade ihop grejerna till albumet. När vi tömde huset för mamma hittade jag ett gammalt häfte över Braunschweig som barnhemmet skickat med så vi skulle veta hur det såg ut där vi kom ifrån. Tja bättre sent än aldrig, men nu är allt samlat på ett ställe och jag börjar känna mig lika nöjd som tanten på Scrappmässan såg ut som stolt visade upp sitt minnesalbum. Känns kanon att allt sitter på ett par ark istället för lite överallt.

Men jösses vad jag flummat iväg med tankarna! Skulle egentligen visa “Lill Björn” Vi bodde där de första åren, i det vita huset. Rätt fram var det skog och inga villor. Minns det som igår för jag och brorsan hade dille att lunta när vi var små? Vet än inte varför men vi tände eld på det mesta och grannarna tyckte vi var pest och pina.