182 Foto 2026

Shit! Nu har viltsvinen varit här igen och plöjt som om de hyrt marken för en weekend‑spa‑behandling. De har uppenbarligen blivit rädda av viltskrämman – men i sann viltsvinslogik har de bara gått runt den och plöjt upp ett par nya ställen.

Jag blir så trött. Hundarna avskyr ljudet från viltskrämman och tittar på mig som om jag installerat en demonisk fågelskrämma bara för att jävlas med dem.

Suck. Dags att köpa fler och placera dem smartare, så att det är svinen som blir rädda – inte mina hundar.

En riktigt trist morgon.
Viltsvinen har varit i farten igen och lämnat sina spår i trädgården, och precis när jag skulle gå ut och börja jobba öppnade himlen sig och regnet kom. Suck… ibland känns det som naturen testar ens tålamod.

Masten sträckte sig rakt upp i den lila‑rosa morgonhimlen vid idrottshallen, som om den ville nudda dagen innan den ens vaknat.

Vagnen för kvarglömda kläder är numera fastlåst i väggen. Inte för att skydda kläderna – utan för att skydda eleverna.

Tydligen var den mer populär som Ferrari‑kärra än som förvaringsplats. “Kan vi köra ett varv till?” Nej. Nej, det kan ni inte. Vagnen är nu officiellt pensionerad från racing.

Det är något alldeles särskilt med den där stunden efter en svettig arbetsdag, när man äntligen får stänga dörren om världen och bara rå om sig själv. Att lägga en ansiktsmask, låta en varm hårkur sjunka in och känna hur kroppen sakta går från stress till stillhet… det är som att ge sig själv en liten gåva.