Familjen – Vardagsglimtar, traditioner och stunder som formar livet tillsammans på Krakelgården.
Sprang upp till Tobias hus och skulle hämta de hårt arbetande. Av Tobias min att döma så har de funderat rätt länge på om de skall sätta på lås cylindern på tv bänken. När gubben inte klara av en grej så brukar det heta, den behövs nog inte? den kom nog bara med i förpackningen?, du kommer nog aldrig låsa det skåpet? den behövs inte!. Jag trodde de skulle vara klara med möblerna, soffan kommer i morgon och jag är superspänd på att se hur det kommer att bli.
På Mio fans det mycket att se på. Chockartade priser så man vaknade till, riktigt knasiga möbler och massvis av lull lull. Affären är ju så stor att det kändes som vi bara gick runt. Den här byrån var bara lite för mycket. Tobias tyckte den hade otrolig charm och den var ju jätteläckert gjord. Men komma hem efter en glad kväll, så vete tusan om man har någon större lust att fokusera på en redan flummig byrå. Den måste upplevas som riktigt extrem, eller också så kommer den helt till sin rätt och blir rak. Vi gick förbi den flera gånger och det är definitivt en möbel man kommer ihåg. Tyckte priset var lite extrem också, men det var roligt att gå runt och kika. Tobias hittade tv bänk och dvd hyllor till riktigt bra pris.
Min son har lanat (Spela i nätverk.) i helgen? Det var ett himla velande innan alla sladdar blev dragna. Det är rejält kallt om kvällarna och de fick för sig att dra sladden mellan fönstret. Den glipan räckte för att det skulle bli kallt här inne eller att mina element skulle gå på högtryck. Jag blev så himla irriterad på honom! det är okey om de vill lana, men han måste förbereda bättre. Äldste son fick till sladdarna till sist. Mat!? tycks de glömma bort helt? Jag fick lagat till mat igår och det är helt otroligt vad tonåringar är snabba med att skippa bas maten. Biffarna och äggen försvann väldigt fort, men det står en hel bunke ris kvar i köket.
De var 4 stycken, hur i all världen fick de plats?, jag har verkligen behärskad mig för att inte smyga in och ta ett kort. Micael rum är ju ganska litet och nu är det extra bord uppsatta till kompisarnas datorer. Hur får det plats att sova!? När de nu sover. Vad är vitsen med hela grejen!? Att se vem som är vaken längst? Letade som en galning efter kaffekannan i morse, när gubben sa att de hade bryggt kaffe under natten, förmodligen för att kunna hålla sig vakna. Micael har lanat borta hos kompisar förut men nu vet jag hur det går till och kommer se till att han är tidigt hemma på söndagarna.
Huvudvärken ville inte riktigt ge med sig i dag, så att ligga och villa blev bara jobbigt. När jag läste runt på MN såg jag att Charlotta skulle gå ut i Mulleskogen, jag blev så sugen på en promenad. Frågade gubben om vi inte kunde åka någonstans där det var platt, jag måste ju vara försiktig med min fot. Egentligen ganska idiotiskt tänkt med tanke på att jag är en snok i kubik och vill gärna utforska allt så nära det bara går. Trodde jag verkligen på det själv? att jag skulle stå stilla och fint på en bro och fotografera en gammal kvarn! utan att gå över alla smala rännor som fanns? alla trasiga fönster som man bara måste glo in i. Knappast! Gubben blev varse om att vår hund Shakira led av samma snok syndrom, när hon slängde sig upp längst en vägg och skulle över.
Han hann precis fånga henne i luften. Jag brukar inte ha så lång lina om det är kraftiga vattendrag eller hård trafik i närheten. Shakira är så van att följa med och att jag tar det för givet att hon hänger på, så det har blivit att hon går över det mesta och är otroligt duktig på att lösa problem om hon hamnar i tokiga lägen. Stora nackdelen är väl att hon är lika flummig som sin matte och ser sig inte alltid för, utan tror att allt skall lösa sig. Vi fick oss en rolig tur med mycket att se på. På hemvägen skulle gubben in och handla så jag och Shakira hoppade av i Lindome och promenerade hem, platt och bra väg om än lite tråkig. Men både jag och Shakira behövde röra på oss.
Redan på 1300-talet omnämns att kvarnanläggningar finns på platsen. Fram till 1857 fanns här fem fall, som samlades till ett större fall, genom att dammen vid bron byggdes. Kvarnen öster om dammen uppfördes samtidigt.
Den renoverades 1934 och har senare tillbyggts. Denna var i bruk ända fram till slutet av 1980-talet. Intill kvarnen ligger mjölnarbostaden, uppförd ca 1880. På åns västra sida finns en rödmålad f.d. kvarnanläggning från 1880-talet.
Vi tänkte överraska Micael med att ha hunnit tapetsera tills han kom hem från jobbet. Jag tyckte han var så otroligt duktig på att storstäda och tömma sitt rum igår. Huset är från 1850 och tapeten är garanterat inte så mycket yngre. Vi har lovat pojkarna nya tapeter i omgångar, men det har alltid dykt upp något annat i vägen. Tobias flyttar snart upp till gästhuset och vi håller på att renovera kokhuset till Micael. Men han har mognat så våldsamt sen han började svetsarlinjen och börjat praktisera att vi tyckte det var lite synd att han skulle behöva mysa i sitt rum med tapeter som knappt sitter på plats. Inte en enda gång under alla åren har pojkarna gnällt över att de haft udda möbler och blommiga tapeter. Vi hittade en sådan superläcker fondtapet som passade kanon med terrakotta tapeten som vi visste att Micael ville ha.
Det ser kanske inte ut som en 17 årings rum, men Micael blev verkligen glad. Så idag jobbade vi hela familjen med Micaels rum. Tobias fixade elen, gubben tapetserade, jag städade ute i hallen och servade dem med verktyg. Plötsligt kommer Micael hem och vi flyger på honom om varför han kommer så tidigt! Stackaren han såg ut som ett stort fråge tecken. Vi hade glömt av i stressen att vi stängt av strömmen, så klockorna stämde ju inte, vi var sena inte Micael. Men det var bra att han kom mitt upp i allt stress, tror han förstod 100% i dag att vi verkligen jobbar på och i bland sliter ut oss för att de båda skall få det bra och i det mån det går, få det de önskar sig. Nu märkte han att det tar tid att tapetsera och att han var till stor nytta när vi samarbetade och delade upp sysslorna. Det var nog första gången det slog honom så bokstavligen. Han var så lycklig och glad över hur långt vi hunnit och brydde sig inte alls att vi inte blev klara. När jag frågade vad Tobias tyckte om tapeten, så tyckte han den var cool, men det där spetsjoxet gick ju bara så bort, lägga sånt sk..t på sängen. Vi skall köpa nya gardiner, överkast och matta, men möblerna ville han verkligen ha.
