Diskuskastaren

Jag tog med Lill-polarn till RK i Kungsbacka, något som jag aldrig kommer att göra om! Jag letade efter ett par ljusstakar och en stor koffert till Tobias, när jag hör ett illvrål ljuda över lokalen. Lill-polarn hade siktat in sig på ett par tofflor som han blev helt såld på, han satt på hyllan och provade dem i godars ro när ett par gamla tanter kom. De hade gett sig katten på att de skulle köpa honom båda två och drog i honom från varsitt håll. Stackaren han blev vettskrämd!

Efter det så höll jag stenhård koll och han fick sitta på min arm. Vi gick förbi en tavla som föreställde den kända statyn “Diskuskastaren” och jag berättade att min pappa hade karvat ut en sådan  i trä som min storasyster nu har och att han hade varit en duktig målare.

När vi kom hem for Lill-polarn fram till datorn och tog upp en bild, han poserade för glatta livet och tyckte att jag minsann hade den snyggaste diskuskastaren och att alla andra var skrutt om man jämförde med honom!  Han tyckte att det bara var för mig att börja måla, och babblade på om hur rika vi skulle bli. Självklart ville ju alla ha en tavla med honom som diskuskastare!