213) To the stable

Ojoj! Vad is det låg kvar på kulturstigen! Såg fint ut i början och vi stod och pratade med byggnads arbetaren vid den nya kyrkogården. De hade haft inbrott igen och han var så trött på hela situationen att han tyckte det var dagens glädje ämne att se hästarna komma lunkandes. Underbar känsla att folk är positiva till hästarna och att det dessutom kom en dam till som tyckte de var kanon? Wow! Vilken dag. Sadeln satt jättefint om än att det kändes lite ovant och jag tyckte jag satt lite högt upp. Kände mig så mycket större än Bellman och Alex.

Vet inte riktigt hur mitt lilla blondinsnöre tänkte idag men han fick sådan panik när han slant att han totalt glömde bort att använda bakbenen och drösade omkull rejält. Alex som såg vilka problem Beethoven hade bestämde sig för att gå av och tur var väl det. Vi hann inte mer än av förrän Beethoven låg i backen! Jösses! Han blev så rädd att han bara svalde luft och skakade som ett asplöv. Man kan inte göra så mycket mer än titta på tills han sansat sig och kommit upp på benen igen. Men han fick verkligen panik.

Så det blev att promenera offroad tillbaka och rida en sväng genom området istället. Men det var lika mysigt det och Beethoven gick snabbt över till att kaxa upp sig och bli små het när han kände att det var stabilt att showa runt lite. I sådana här lägen känner jag hur viktigt det är att ha vettiga medryttare med sig, lugna sansade, talar om när det inte känns okey att man bara kan få vara sig själv rida runt och bara ha mysigt! Visst blev ridturen en himla mess! Men allt löste sig kanon och ingen blev skadad så vad kan mera kan man säga än att jag hade en kanon mysig ridtur idag.